Ring klocka, ring

Här ringer vi ut 2010 med magsjuka hos 2 av 3 familjemedlemmar. Jag, som troligen har någon slags dunder-alien i magen, verkar klara mig från allt just nu. Vi var visserligen tvungna att ställa in den planerade middagen för att skydda gästerna, men vi har haft det rätt bra ändå. Däremot passar vi på att skippa tolvslaget och gå till sängs. Livet var helt klart lite glammigare förr!

Gott nytt år!

Framåt marsch!

Ja, ni ser vad Liten har haft för sig över julen. Ignorera hans pinsamt översvallande mammor. :)

Man skulle kunna tro

Att bloggtorkan beror på intensivt julfirande, men det är bara halva sanningen. Den andra beror på Sagan om ringen-maraton varje kväll efter att Liten gått och lagt sig. Ingen tid till bloggande då inte.

God jul!

Liten och hans mammors första riktiga gran

Den är fastbunden i värmeröret med ett snöre för att inte rasa, men fin blev den iaf. Liten får se den klädd imorn.

"Ka" och dess olika betydelser

Liten håller raskt på att utveckla litenonesiska. Lektion 1: "Ka" har många betydelser: katt, macka, kvack, anka.

Sista jobbdagen innan jul avklarad

En mycket arbetsam dag utan elever, med mycket prat, julgodis och pepparkakor. Som en bonus är mitt skrivbord nu näst intill kliniskt välstädad.

I övrigt: Litens sömnskola del 2: inget klättrande alls ur sängen utan somnade snällt hur snabbt som helst. Däremot vaknade han 5:20 imorse.

Dagens projekt:

1. Att få Liten att bara sova en gång på dagen. Istället för att somna kl 8 skulle han alltså vara uppe till 11. Det gick bra, men att storhandla med en övertrött Liten var kanske en sådär bra idé.

2. Att få Liten att somna i sängen istället för i famnen. Jag var inställd på en timmes kamp, minst. Istället tvärsomnade han efter att ställt sig upp i sängen upprepade gånger i kanske en kvart.

Det är ju bra grejer det här, men det är mysigt att ha honom sovandes i famnen... Men med två ryggskott på kort tid är det bäst att vänja om honom trots allt. Dessutom kommer jag snart inte kunna lägga ned honom i sängen. Det är redan jobbigt. Litens lilla syster eller bror ställer redan till det för honom.

Dagens träningspass

Att släpa Liten med vagn genom snömodd ut till jobbet för att hälsa på eleverna som jag lovat hela terminen. Med andan i halsen, illröda kinder och svetten lackandes kom vi en kvart innan eleverna skulle gå hem. Kanske var lika bra det, för ett gäng överförtjusta och glada 13-åringar tyckte Liten var lite läskigt. Kollegorna efteråt var lite mindre läskiga. Trevligt var det i alla fall.

Likt en yster ko

Utsläppt ur hagen på julbord med jobbet igår, idag hemma allena medan K är på glöggparty. Riktigt, riktigt trevligt var det att få umgås med kollegorna även om jag tvingades hinka i mig julmust alltmedan de hinkade öl och vin. Både K och jag borde nog hur som helst försöka komma ut oftare, hur söt Liten än må vara.

Det lackar mot jul

Och Liten ser till att fixa pepparkakorna.

Nostalgi, nostalgi

Jag har suttit och knåpat med en fotobok i julklapp och blivit allmänt nostalgisk. Så här såg han ut, Liten, för ett år sedan. Galet vad mycket som har hänt på ett år.

På fullaste allvar

Jag har träningsvärk efter att ha vallat Liten i vagnen i över en timme för att få honom att somna. Allt för att jag skulle kunna gå och shoppa julklappar. I rask takt fick jag sen handla innan Liten vaknade igen.

Jaha

Så bär det av på skolresa i två dagar. Längsta jag någonsin har varit borta från Liten. Nu står hoppet till att eleverna sköter sig på nätterna så att jag åtminstone får 2 nätters ostörd sömn. Inte kommer jag att behöva gå upp kl 5 heller.

Så har Liten firats med pompa och ståt

Nästan som dan' före dopparedan'

Imorgon går Litens ettårskalas av stapeln. Samma lördag för ett år sedan hade vi en hektisk dag med lussebullsbak, släktkalas och vattenavgång.

Tänk vad lite sömn kan göra

En god natts sömn och plötsligt har jag som värsta husmodern plockat, städat och bakat lussebullar.

Det där med att orka blogga på måndagar har visat sig vara svårt numera

Och en del andra dagar också för den delen. Kan ju bli lite tjatigt med typ "trött, trött, trött" varje gång. Men jag ÄR helt slut. En Liten som vaknade 4, skrek tills han fick gå upp kl 5 och en lång dag bland intensiva, om än roliga tonåringar på jobbet. Sen en söt, glad och intensiv Liten efter jobbet (han hade ju tagit igen sömnbristen han...).

Det finns ljud man kan lyssna på om och om igen

Här är ett av dem.

Midnatt råder...

... och tomtar kryper upp ur vrårna.

Liten och hans skröpliga mammor

Även K har nu fått ryggskott. Och mitt var ganska mycket bättre igår, men betydligt sämre idag efter att ha försökt ta hand om Liten som vanligt. På jobbet funkade det däremot hyfsat bra om man bara kommer ihåg att inte böja sig över bord när man ska hjälpa eleverna. Hur som helst, misär, misär misär. Småbarn är tydligen inte bra för ryggen.

Fröken H är...

... obeskrivligt trött på att ha ont i ryggen och tycker att vädret är obeskrivligt trist för tillfället. Ljus, pepparkakor, lussebullar och fest och glam är vad jag behöver. Och kunna gå upprätt vid alla tillfällen utan problem.

Efter regn kommer solsken

Liten började dagen med att vakna 4:30 och sedan vara på uselt humör tills vi åkte på utflykt vid 11-tiden. Konstant gnäll, gråt och kläng i ett antal timmar med andra ord. Efter utflykt och vila var han på strålande humör istället. Hans föräldrar är en helt annan historia efter en halv vecka med ryggskott (dvs extra slit för K) och dålig sömn.

Med moppen som bästa stöd

Bristen på ett vettigt skötbord verkar ha framkallat ett ryggskott hos mig. Ikväll har jag hasat genom lägenheten med moppen som stödkäpp och tvingas hålla mig för skratt eftersom det gör ont att skratta. Nu måste K stanna hemma från jobbet imorn eftersom jag inte kommer kunna ta hand om Liten själv en hel dag.

Är han sjuk månne?

Liten sov i sin egen säng, i sitt eget rum från 19:15 till 6. Och jag behövde bara gå in en, EN, gång vid 3 och klappa om honom. Man skulle kunna tro att vi hade drogat honom.

Mr Tandlös bor inte här längre

Minsann! En vecka efter 11-månadersdagen har en liten, liten bit av en tand tagit sig igenom.

Puppy eyes

Möt Litens bedjande min när han vill att man ska läsa samt hans nya favoritbok. Den har de senaste dagarna lästs ett oräkneligt antal gånger (gärna gång på gång). Nytt intresse för konst? Så går det när man fyndar böcker på Skolforum.

Förutsägbar - det är jag det

Enligt K i alla fall. Vill ha samma chips och samma dipp och vill bara se på Criminal Minds när det är dags för streamad TV. Jag kräver ju i alla fall inte att få se samma avsnitt om och om igen som en viss liten herre som bara vill höra en och samma bok om och om igen och börjar gråta om man slutar läsa...

Livet i förorten:

Öppna förskolan i Liljeholmen. Glad Liten somnar efter nästan 2 timmar där som en sten. Glad Fröken H kan gå runt i Gallerian, handla lite, fika lite, läsa lite.

Liten hälsar från nya lyan:

Lyan börjar långsamt se ut som något som liknar ett hem. Fynd i lådorna igår: morgonrocken! Fynd idag: vinterjackan. Status på lådorna: 20 kvar.

Snabbrapport från flyttkaoset

Lådor överallt, tröttare än tröttast och en Liten som sov i sin egen säng i sitt eget rum ända till kl 4 i morse. Han har dessutom ett antal nya tilltag för sig (som att hålla upp saker mot oss som han vill att vi ska göra något med: läsa en bok, sjunga ett visst gosedjurs sång eller blåsa i munspelet). Om vi någonsin lyckas packa upp allt och hitta kamera och sladdar kanske jag kan krydda bloggen med bilder igen.

Rapport från öppna förskolan:

K rapporterade idag att fröken varit mäkta imponerad av Litens bollsinne, trumspel och xylofonspel. Fånigt nog blir man ju superstolt. I övrigt mår jag ruggigare än ruggigast.

Mitt i flyttkaoset

Endast en enda ynklig vecka kvar på Söder.. :( Flyttkaoset är ett faktum med bara lådor, lådor, lådor så långt ögat når. Mitt i röran har Liten blivit förkyld IGEN och kanske, kanske håller på att få sin första tand.

Man vet att man börjar bli gammal när...

Man har seriöst svårt att lära sig nya tekniska prylar. Jag är med ny mobil och förstår inte så mycket alls. Borde ha sett sanningen i vitögat och valt en sån där enkel sak som man bara ringer och sms:ar med. Det dröjer ju liksom innan Liten är så pass stor att han kan hjälpa mig.

Läraryrkets baksida nr 2

Kvällsjobb. Egentligen ska jag inte klaga för vi har väldigt lite av den varan på mitt jobb, MEN det är ändå jobbigt just när man gör det. Och efteråt. Kom hem för en kvart sen och känner mig som en urvriden trasa. (En bidragande orsak kan ju vara att jag var uppe och hoppade med Liten kl 5:20 imorse då han tyckte att det var dags att stiga upp). Föräldramöten och dylikt är en sak, att ha hand om alla eleverna på kvällstid för att visa upp skolan, en annan. Man får hoppas att vi åtminstone visade upp oss bra...

Liten och hans boll

Att hålla sig uppe efter kl 21 tär på krafterna...

Trots elevfri dag på jobbet. Så går det när man är uppe och hoppar med Liten kl halv sex (och vaknar till ett okänt antal gånger under natten). Go natt, go natt.

Liten är redo för ännu en vinter - eller är han?

Är hans mammor är väl den egentliga frågan? Hua vad kallt det har blivit.

Litens nya tilltag

Är att släpa fram den bok han vill ha läst för sig och gnälla tills man kommer och läser den. Hans favorit för tillfället är "Mumins lilla bok om siffror" (don't ask). Idag fick jag läsa den om och om igen eftersom han började gråta varje gång jag försökte stänga igen boken och säga "hejdå Mumin."

Läraryrkets baksida

Kallas skolfotografering. Alla kollegor uppställda till foto kl 8 i morse. Alla tillpiffade och fina. Utom jag då. Eller, i ärlighetens namn är jag inte helt säker på att de manliga kollegorna hade överansträngt sig (män är ju naturligt vackra, eller hur var det?) men jag var helt klart den enda läraren av honkön som stod där osminkad och ostylad i en urtvättad tröja.

Streamad TV är ju bra....

Så att man kan pausa när Liten gråter eller man behöver mer att äta. Men vad göra åt det upprepade insomnandet mitt under avsnittens spännande upplösning?

Söndag 6:18

Jag lovar att jag inte tvingade upp honom mot hans vilja.

En bestämd ung man

Här hade man legat i badet i godan ro, duschat och torkat sig. Liten hade då hört vattnet skvala och kom raketkrypande. Efter några misslyckade försök till undanmanöver och en hel del gallskrik fick Liten som han ville. Det vara bara att krypa ned i vattnet igen alltså. Väl i vattnet byttes gallskriket genast till glädjetjut.

21:48

Och jag är fortfarande uppe! Oj, oj, oj. Om nu bara Liten kunde fortsätta att inte vakna sådär var 5:e minut som han har gjort de senaste kvällarna så kanske jag kan bli riktigt pigg imorgon...

Liten har ju faktiskt gått och blivit hela 10 månader

Visserligen igår, men det förtjänar ju att nämnas. Han är ännu tandlös, men kan ha sagt sitt första ord, "ka" (katt). Tre gånger har lätet kommit fram, och en katt varit närvarande.

Fröken H har...

Ersatt kaffe med Pucko. Det gör sig bäst med ostmacka, mindre bra med kanelbulle. Dessutom är man som ung på nytt. 7 år typ.

Trött, tröttare, tröttast

Tänk att man kan bli så trött av att jobba en dag eller två. Hur ska jag någonsin orka jobba heltid igen?

I fall någon undrade

Så hinner Liten med både att spela boll och riva ur hyllorna. Idag nådde han ända upp till 5:e planet med CD-skivor. Skoj, skoj.

21:15

Dags att gå och lägga sig då...

Jag hade ju tänkt mig en karriär som musikalartist, men Liten planerar för tillfället att bli en ny Zlatan

Ja, här är man uppe sent och härjar

Har däckat kl 21 i snart en veckas tid och nu är klockan plötsligt hela 21:30, visserligen med kommentaren till K under sista avsnitten av True Blood 3: "men vad ÄR klockan egentligen K, är inte det här avsnitten väldigt långt?"

Det blev ju inte så tokigt...

Foto taget i blindo. Nästan i alla fall. Skärmen fick liv lite då och då och visade bilden upp och ned samt i en helt annan färgskala. Här firar Liten hur som helst mormors födelsedag. (Bilden på mormor och Liten blev inte lika bra med deras huvuden svävandes i nederkanten av bilden).

Rekord

I blogguppehåll. När man väl har börjat går det faktiskt liksom bara av farten. Nu har dessutom skärmen på vår kamera gått sönder. Ska bli spännande att se om där finns några bilder som går att lägga upp fast de är tagna i blindo.

Bland ruiner och snor

K tycker att Visby borde kallas Ruinernas stad, men tänker att det kanske skulle ge lite fel intryck. Fint är det i alla fall med alla ruiner. I övrigt har Liten tagit tillfället i akt att bli förkyld med massor av snor, gnäll och sömnlöshet (för alla inblandade) som följd. Stackars liten Liten. Förra gången smittade han min mamma och K. Vilka får äran denna gång?

Liten lägger ännu ett av Sveriges landskap till besöktalistan

Vi befinner oss på Rosornas ö på kanske det mysigaste hotellet vi någonsin har bott på (det är bra att ha gamla bröllopspresenter att ta till). Färjan hit var däremot inte mysig, tur att Visby är det. Liten har inte haft en av sina bästa dagar, men tyckte att det var skoj att krypa fram och tillbaka i korridorerna på båten.

En försenad bild...

På Litens nya hobby:


Samt en bara för att han är så söt när han kryper:



I övrigt är det fortfarande hektiskt, men lägenheten är i alla fall såld nu. Skönt det. Även om jag förstås istället blir övernostalgisk och vill inte lämna varken lägenheten eller Söder.

Hektiskt värre

Städa, städa, städa. Sälja, sälja, sälja. Flytta, flytta, flytta. Rösta, rösta, rösta. Liten, Liten, Liten. Och små resor hit och dit.

Egentligen hade jag tänkt visa ett foto på Litens nya hobby

Nämligen att riva ut alla CD-skivor och DVD-filmer ur bokhyllan. Men vi har städat hela dagen inför visningen imorgon och alltså städat bort både kameran och oss själva. Nästan i alla fall.

Dagens övningar

Liten kan numera som ni ser själv välja vad han vill göra. Han har dessutom blivit barnvaktad av mormor och morfar i hela en och en halvtimme. Allt gick jättebra tills han gjorde illa sig en kvart innan jag kom hem och skrek fortfarande i högan sky när jag kom hem. Någon hade lika gärna kunnat slita ut mitt hjärta, skära det i småbitar och stampa på dem. Stackars mormor och morfar mådde väl inte så bra de heller. Liten är tydligen inte redo för att bli tröstad av någon annan än mammorna när han har gjort illa sig.

Familjen Trött

Liten slocknade på nolltid och hans mammor somnar framför Fringe på datorn. Jag har jobbat två långa dagar och K har haft med sig Liten till jobbet idag. Då blir man trött, trött, tröttare än tröttast.

Här går man till jobbet en dag och vips så tar Liten sig framåt så här istället

Liten, lördag 07:15

Intensiva dagar

Flyttröj, krasslighet, jobb och sedvanlig Liten-intensitet.

Svårt det där med att blogga roligare

I alla fall när Liten är krasslig. Nu har han i alla fall slutat vakna var 5:e minut.

Piggelin - det är inte jag det

Nä, imorn får jag blogga roligare.

Piggelin

Det är jag det. Måste ha fått ovanligt mycket sömn i helgen för här sitter jag och och är pigg, pigg, pigg medan K har stupat i säng, utmattad av allt röjande i helgen. Liten sover som en stock sedan två timmar. Härom natten sov han föresten 6 timmar i sträck. Det ni!

Värsta festmiddagen lyckades vi få till

Trots att vi röjt i lägenheten hela dagen och Liten snorar och gnäller.

Liten önskar God Helg

Själv är jag helt slut. Å andra sidan kanske Liten med för nu har han sovit i över två timmar utan att vakna. Den eviga följetongen, jag vet, men det händer fortfarande inte ofta, trots inlägget för några dagar sen.

Det där med att uträtta ärenden med bebis i släptåg

It's not all it's cracked up to be. Stackars Liten som inte är överdrivet förtjust i att åka vagn har tillbringat mycket tid i den idag.

Vardagskomik i det Litenska hemmet

En ljusning i tunneln?

Igår sov Liten mellan 19:30 och 01 utan att vakna. Tjoho?

Och plötsligt är man en sån där som rusar hem när arbetstiden är slut

Det borde väl alla göra egentligen kanske, men artighet och hyfs har alltid hindrat mig från att rusa iväg på det exakta klockslaget. Idag påpekade jag istället - när mötet inte verkade lida mot sitt slut i tid - "nu är klockan 17, nu GÅR jag." Sen fick jag dåligt samvete förstås. Å andra sidan fick jag dåligt samvete för att jag kom hem så sent också. Livet som arbetande småbarnsförälder: konstant dåligt samvete, både hemma och på jobbet.

Flytthysterin har redan börjat

Trots att det är 2 månader kvar tills flyttlasset ska gå. Men plötsligt måste man ju sälja den här lägenheten och göra den fin och allt. Jag, som har svårt att slänga saker, tycker att det är lite traumatiskt. K, som avskyr för mycket grejer, njuter nog litegrann mitt i städstressen. Liten tycker mest att det är tråkigt och jobbigt trots att han nu har en större yta i vardagsrummet och hasa sig fram på.

Liten ska bli förortsbo

Så har vi visst plötsligt köpt lägenhet och måste lämna Söder. Men det blir bra med en lägenhet som har balkong, barnvänligare gård, större ytor och fler rum.

Det där med sömnbrist...

Innan Liten föddes stupade jag i säng kl 22 varje kväll, ibland mycket tidigare och tog mig med stora svårigheter upp ur sängen kl 6 varje morgon. Så fort eleverna hade gått hem vid tre kände jag mig sen dööödstrött. Nu känns det ungefär likadant, MEN jag sover ju mycket mindre. Knubbsälen Liten sover ju liksom inte snällt mellan 22 och 6 när jag vill sova. Det går tydligen ändå. Man vänjer sig. Även om jag ser fram emot den natt då jag får sova sådär en 8-9 timmar i sträck igen...

"Du har varit efterlängtad"

Tänk så glad man kan bli av att få höra sånt av sina elever och deras föräldrar.

Väl hemma kommer knubbsälen mot en, strålande av glädje och med en fart som har ökat väldigt på bara två dagar.

Familjens knubbsäl:

It's official: nu tillhör jag de tristas skara

De som går hem från kick-off-festligheterna redan kl 23 alltså. Och var det värt det? Ja och Nej. Ja, för att inte vara supersupertrött på jobbet (och tydligen den enda som inte kan hantera och dölja detta tillstånd utan får absolut ingenting gjort) och för att kunna hantera Liten kl 6 på morgonen utan allt för stort lidande. Nej, för att stämningen dagen efter på jobbet är ändå sådan att det är svårt att få särskilt mycket gjort. Och då hade jag ju lika gärna kunnat stanna längre och vara riktigt trött.

Rapport från hemmadagarna:

Det blir mycket av det här. Men vi har också varit och hälsat på K på jobbet och bekantat oss med djuren där. Liten var galet glad mest hela tiden och ville helst klättra in till både kaninerna och kossorna, men fåren var tydligen lite väl högljudda och frammanade en viss skepsis hos Liten:
Tuppen å andra sidan var ju bara droppen, då trillade tårarna. Dramatiskt värre.

Nu blir det jobb istället och Kick-off med diverse festligheter.

Föräldraledig halvtid, jobba halvtid. Iakttagelse 1:

Massor av kaffe jobbdagarna och alldeles för lite hemmadagarna. Å andra sidan kan detta komma att jämna ut sig när eleverna kommer tillbaka. Då hinner man inte dricka kaffe på jobbet heller.

Å här vare lördag

Det har shoppats (6 par byxor i stl 80, av någon anledning), fikats, ätits vinbärspaj, lekts med morföräldrar, lyssnats på min fantastiska performance av Hajarna, badats och sovits.

Men, K, hur ska vi göra med de där vinbären nu då?

Vi har tjockat på oss under vår tid på landet och har infört sockerförbud igen (som jag gladeligen bryter mot på jobbet om jag får chansen). Men i vår tjusiga frukt- och grönsakslåda kom denna gång en ask med vita vinbär. Då går det ju faktiskt inte att komma ifrån det faktum att man måste göra paj av dem. Så är det bara. Efter en lång arbetsdag var det som kändes viktigast för mig tydligen att få K att inse det.

Fröken H - snart fröken igen

En halvdag och en heldag på jobbet avklarade. Roligt att vara tillbaka bland kollegorna och roligt att få planera inför läsåret, men lååångt att vara borta från Liten. Men det roliga med att få jobba igen väger nog över, det är ju ändå bara halva veckan.

En ny era

Den där en av oss jobbar och den andra är hemma. Idag var det jag som var hemma med Liten hela dagen. Det gick bra, men ovant var det och dagen kändes ganska lång. Nu sover han som en stock och hoar i sömnen. Undrar vem som har tröttat ut vem idag egentligen?

Happy Pride!

Ja, i efterskott då. Litens favoriter var en vimpel som några gick och bar på samt löven på det träd vi sedan stod under och tittade på paraden.

Här firar vi pride - eller gör vi?

K och jag surar över att parken har flyttat till Gärdet. Tänk så enkelt det hade varit att rulla barnvagnen till Tanto... Istället blir det inte mycket pride alls för oss i år, men idag har vi hängt på regnbågsöppnaförskolan. Väldigt trevligt även om Liten fick panik under sångstunden.

Jag är så trött att jag har ryckningar i ögonlocket

Haft i flera dagar. Litens oroliga sömn den senaste tiden och sen hemkomst igår kväll som Liten firade med att illtjuta i säkert en halvtimme har tagit ut sin rätt. Stackarn vaknade när vi gick av tåget och stirrade sen klotögd på allt liv på centralstationen (efter att mest ha sett kossor i en månad) för att sen komma hem till en lägenhet han inte kände igen.

Till Stockholm bär det av

Och en enda ynklig ledig vecka innan jobb drar igång för både K och mig. Eller, ja, halva veckan i alla fall. Den andra blir det till att underhålla Liten alldeles ensam.

Liten har en bestämd uppfattning om vad man ska ha saker till

Liten gillar inte sin bilbarnsstol - i alla fall inte i bilen. Utanför är den tydligen värsta underhållningen när man känner sig grinig och trött.

För övrigt har han blivit rätt så mycket större sen färden hem från BB. Konstigt det där med barn.

Kvinnor kan! - inte

Förra året lyckades jag minsann få igång gräsklipparskrället, men då var den tydligen nytrimmad och dan så i år gick vi bet båda två. Igen. Tror ni inte att vår snälle (och manlige) granne till slut förbarmade sig (alternativt tröttnade på ljudet av gräsklippare-som-inte-går-igång) och fick igång den. Med lätthet dessutom. Det var så att han själv blev förvånad. Inte trodde han väl att vi var fullt så muskelsvaga. Attans.

Liten myser på landet - och vi med

Vi har hälsat på vänner på landet (för stugan ligger ju inte alls på landet, nej), haft supermysigt och inspekterat ett nyfött föl. Liten var väldigt imponerad som ni ser, även om fölet inte alls ville vara med på bild. Gunga fick han också göra, och dra kompisen A i håret.

Man blir helt klart förslöad på landet

Det är knappt så man orkar blogga. Klippa gräset borde vi göra, men tänker hela tiden att vi gör det imorn. Mañana, mañana. Skön tillvaro. Och bäst att passa på innan allvaret börjar några få veckor.

Liten behöver komma ut och träffa folk tänkte vi

Vi hittade bara de här. Liten och fåren stirrade i kapp på varandra. Tror fåren vann.

Men vad är det med mig och förkylningar den här sommaren?

Vafan.

Hammockträningen fortsätter

Med viss framgång också. När det slutar att vara 40 grader på terassen mest hela dagen går det säkert ännu bättre. Å andra sidan betyder 40 grader på terassen 30 grader i luften och ett ljummet hav. Det kan man ju stå ut med.

Tillräckligt svalt för att man ska kunna sitta inne på kvällen och glo på DVD kan vara skönt ibland

Snart har även jag sett första säsongen av True Blood.

Vem är det som är beroende av pingvinen egentligen?

Litens favvoleksak började ge ifrån sig konstiga hackande ljud igår istället för melodi. Stackars Liten tänkte vi och planerade raskt in en stadsutflykt för att köpa nya batterier. Det blir ju så synd om honom annars. Att pingvinen alltid är en superb sista utväg när Liten är grinig och en bra barnvakt när båda mammorna behöver göra något annat än att underhålla Liten har inte alls något med saken att göra. Inte då.

Så här varmt har vi aldrig haft det här

Men nu kan väderpessimisten K inte komma och säga att vi aldrig får uppleva supervärme på landet. Idag var det lika varmt, men mindre blåsigt och vattnet så långgrunt att man nästan kunde gå över till Danmark. Kul för Liten var det och jag glömde kameran hemma. Tidigare bevis på Litens strandglädje får duga. Här har han precis kastat sig i sanden och slafsat i sig sand för första gången.

Rapport från varmluftsugnen:

30 grader. 40 grader på terassen. Vindar som känns som hårtorken. Liten har fått bada mest hela dagen och sov sedan plötsligt 2 timmar istället för sin vanliga halvtimme.

Idag har jag försökt hålla mig till hammocken så mycket som möjligt

Det kändes som en sån dag. En bok och en hammock. Nu ställer ju inte Liten riktigt upp på ett sådant arrangemang, och K kan ju inte gärna ta han om honom själv hela dagen när jag ligger i hammocken, så för att roa en för tillfället ganska gnällig och missnöjd Liten har vi gjort följande:



Avslutningsvis satt Liten och jag i hammocken i hela 10 minuter och gungade lugnt och stilla. Jag tror att han kan skolas in till att ägna en del tid där.

Semesterkoman har anlänt

En vecka för sent eftersom vi har umgåtts med vänner och släktingar och haft roligt. Nu är vi ju ensamma i stugan och den där lunken kan börja infinna sig. Eller så består koman av sömnbrist eftersom Liten tycker att vi ska aktivera oss lite mer på nätterna.

Ännu ett kliv närmare medelåldern

Men det är alltid trevligt att bli firad med frukost på sängen, present, god middag och en gosig Liten som förgyller livet sådär i största allmänhet.

Fullt ös i stugan

Jag är redo för sängen efter en helg i stugan med 3 barn under 5 år och 6 vuxna. Skojigt har det varit och Liten har fått många pussar av sin kusin. Imorgon blir det bara jag, K och Liten kvar. Lite tråkigare men lite lugnare.

Kissin' cousins

Livet på landet: den stora badardagen

Vi har haft en sån där helt fantastiskt idyllisk sommardag. Bad i plaskbalja och havet. Kaffe i solen. Lek med syskonbarn, kusiner och morföräldrar.

Den första nära-ko-upplevelsen

Här ser ju varken kon eller Liten särskilt intresserad ut, men Liten blev väldigt exalterad en stund senare, skrattade och skrämde iväg korna.

Liten har tagit till att vakna halv sex på morgonen och vägra somna om

Lagom till semestern sådär. Jäsp.

Nu bär det visst av IGEN!

Tillbaka till landet den här gången. Mmmm altan, trädgård, hav. Men först en visit i Skåne.

Väskorna är knökfulla ännu en gång. K har packat ned Litens favoritleksak - en plastpingvin ur babygymmet som spelar en melodi - och varje gång hon försöker trycka ned fler grejer i väskan går melodin igång.

"Det syns ju att det är en grabb"

Citat okänd äldre dam på stan. Nu är ju Liten en grabb för all del, men ser han verkligen ut som en? Jag trodde han såg ut som en bebis jag. För jag bar ju inte runt på honom naken på stan utan i stassen ovan. Hade hon sagt likadant om Liten hade varit en flicka? Vi trodde kläderna var hyfsat neutrala, men tydligen är neutralt=pojke. Flickor måste visst alltid bära rosa eller lila alternativt vara dekorerade med rosetter, volanger eller blommor för att man ska förstå att de är flickor. Som i seriefigurvärlden där små nalle- och ankflickor alltid måste ha en rosett i håret för att man ska förstå.