måndag 23 augusti 2010
Och plötsligt är man en sån där som rusar hem när arbetstiden är slut
Det borde väl alla göra egentligen kanske, men artighet och hyfs har alltid hindrat mig från att rusa iväg på det exakta klockslaget. Idag påpekade jag istället - när mötet inte verkade lida mot sitt slut i tid - "nu är klockan 17, nu GÅR jag." Sen fick jag dåligt samvete förstås. Å andra sidan fick jag dåligt samvete för att jag kom hem så sent också. Livet som arbetande småbarnsförälder: konstant dåligt samvete, både hemma och på jobbet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Aha! Jag vet inte vilken iakttagelse detta är i ordningen, men jag suger i mig som en svamp! Bra gjort och ha för tusan inte dåligt samvete! Själv brukar jag möta flera kollegor med ytterkläder på och portföljer i nävarna klockan 10 sekunder efter lektionsslut - jag har just skickat ut ungarna och släckt och stängt, och dom är redan på väg till parkeringen. Vadå arbetsplatsförlagd tid och bussvakt osv osv? Jag tänker bli en av dem!! (fast utan portfölj) /Cia
Hihi, är du säker på att du inte ska ha portfölj? ;) Och nej, jag ska inte ha dåligt samvete... :)
Skicka en kommentar