Det där med sömnbrist...

Innan Liten föddes stupade jag i säng kl 22 varje kväll, ibland mycket tidigare och tog mig med stora svårigheter upp ur sängen kl 6 varje morgon. Så fort eleverna hade gått hem vid tre kände jag mig sen dööödstrött. Nu känns det ungefär likadant, MEN jag sover ju mycket mindre. Knubbsälen Liten sover ju liksom inte snällt mellan 22 och 6 när jag vill sova. Det går tydligen ändå. Man vänjer sig. Även om jag ser fram emot den natt då jag får sova sådär en 8-9 timmar i sträck igen...