Vi var äntligen iväg och såg
Milk igår och jag bölade mig igenom halva filmen. Var tvungen att dra på mig huvan och dölja ansiktet lite så killen bredvid inte skulle se. Jag bölade nämligen inte bara på sorgliga ställen där vem som helst med lite känslor skulle sätta på kranen (som slutscenerna). Nej, jag började lipa varje gång det var någon slags protestscen. Demonstrationer och upplopp, människor som kämpade för sina mänskliga rättigheter. Bölade precis som jag gör på 1 maj eller senast ett antifascistiskt demonstratonståg drog förbi här på Söder och jag råkade befinna mig på trottoarkanten.
Hur som helst, skitbra film, och viktig. Se den!
Läskigt att tänka att det bara är 30 år sedan som man kunde bli av med jobbet för att man var homosexuell och stod helt utan skydd i lagen. I filmen kämpar de mot ett lagförslag, "Proposition 6," som vill göra det möjligt att sparka alla homosexuella lärare eftersom de "har ett dåligt inflytande på barnen" och vill "värva barnen till homosexualitet" eftersom de inte kan få barn själva. Herregud, vilket läskigt skitsnack! Skönt att jag inte föddes 20 år tidigare.... Klart mycket bättre idag (och i Sverige) om än inte helt bra förstås. Senast för några veckor sen blev två bögar misshandlade utanför en bar, bara några meter från min lägenhet. Ja, och i höstas gick ju
Proposition 8 igenom och tog ifrån homosexuella rätten att gifta sig i Kalifornien.
Så, som sagt viktig film ja, även om kvinnorna är nästan helt frånvarande i filmen. Som att bögarna drev kampen helt själva. Jo visst, säkert. I alla dokumentära klipp som är med i filmen ser man massor av kvinnor, men i de filmade scenerna med skådisar är det bara män, förutom Harvey Milks kampanjeledare som var kvinna (och flata) och tydligen fick vara med i filmen.
