Försökte intyga K om att den faktiskt var god, men hon var inte övertygad. Liten åt i alla fall med god aptit. Själv glömde jag helt bort det där sockerförbudet när jag blev bjuden på plommonkaka i måndags. Kom på det när jag hade bett om en tredje bit. Glömska är en välsignelse, helt klart.
Liten slutade med att ligga tyst och snäll och sova i sin vagn när vi var på landet. Den nya melodin var mer i skrik-och-panik-stil. Därför har vi nu bytt till sittdelen och invigt den hemma i lägenheten. Värsta skojiga tyckte Liten, i alla fall inomhus, och övergav tillfälligt sitt nya, tjuriga humör i nästan en timme. Katten tyckte det var mindre kul att en vagn kördes fram och tillbaka i lägenheten med en unge som skrek högt av förtjusning.
Eftersom Liten inte gillar att åka bil nå vidare och jag inte har körkort så tar vi vägen till Stockholm i två etapper. Billigaste rummet är en egen liten stuga med utsikt över Vättern. På restaurangen nere på motellet får man sig en äkta nostalgitripp då varken inredningen, menyn eller innehållet i CD-spelaren har uppdaterats sedan mitten på 90-talet.
Liten firar namnsdag och hans föräldrar såg genast en anledning att baka tårta och be morföräldrarna om en present. Att mormor nyligen fyllt år var också ett bra alibi. Bra, ja.
Ett grått moln drog in från havet över oss i förmiddags på en annars strålande dag och försvann vidare inåt land. Hmm. Aska från Island? Eller plötslig, lite grå, dimma?
Lite synd är det ju att behöva lämna stället när vitsipporna och påskliljorna precis har slagit ut och första rosévinet är intaget. Men, Stockholm är också fint. Tur det.
Liten badar ytterst motvilligt här på landet i baljan som är lite stor och läskig utan sittinsatsen. Ett nyvaknat intresse för Alice Anka och hennes vänner gjorde upplevelsen mindre otäck.
Så här såg det ut sist vi var där. Hur ser det ut nu? Landet är mysigt, stugan är mysig (och mer rymlig än lägenheten hemma samt med terrass och trädgård), men lite Stockholmslängtan börjar göra sig påmind hos mig. Där finns ju vänner, caféer, affärer och öl. Allt som vi inte har råd med just nu med andra ord. Tur att vänner är gratis.
Inregnad i stugan i två dagar har jag fastnat i en ångest-tanke-vurpa om när Liten ska börja dagis och skola och måste möta alla knasigheter som samhället har att bjuda på. Hur han kanske redan vid 2-3 års ålder lär sig att pojkar helst ska vara tuffa, inte gråta och leka bara med bilar och actionhjältar. Och om man vågar bryta mot den normen kanske blir retad.
Påskmusen hade lämnat små påskpresenter i kök, badrum och sovrum när vi kom hem igår. Nog för att möss är söta, men jag slipper gärna möta en när jag går på toa med Liten mitt i natten. Kommer sluta med att jag skriker högt och tappar Liten i golvet. Hua. Men nu har K stampat och sjungit i badrummet så förhoppningsvis är kusten klar. Och musfri.
