En lång fredag

Nog för att det är långfredag och allt så det är väl som sig bör, men efter en sömnlös natt, grått väder och en biltur från Skåne där Liten åter behövde konstant underhållning (läs do-re-mi) och dessutom lärt sig skrika i en frekvens jag inte trodde var möjlig före dagisdebuten (troligen nyligen inspirerad av sin kusin), har denna långfredag känts osedvanligt lång. Väl hemma i stugan kollapsade jag och K i soffa respektive fåtölj. Liten däremot, har efter en tupplur varit på utmärkt humör och jobbat på att göra sin mamma H ännu mer lomhörd än hon redan är.