Och här har vi Lillasyster

Bloggen har blivit galet försummad sen, tja, ja, sen Lillasyster kom ungefär. Således är hennes tidiga liv långt ifrån lika väldokumenterat som Litens. Men här är hon i all sin prakt:

Lillasyster älskar hattar, mössor och sin tiara. Även halsband. Och annat man kan ta på sig. Helst ska hon också ha sin favoritfilt (ett påslakan) hängandes runt halsen.

I övrigt älskar hon mat, duplo, gåvagnen, sin kanin och att samla på sig allt möjligt viktigt och bära runt på det. Gärna gamla godispapper och burkar. Och att mata mammorna med popcorn under fredagsmyset.

Favoritordet är för tillfället "tack" vilket också funkar bra som varsågod.

Lejonet!

Liten är sen sådär en 2-3veckor tillbaka ett lejon. Dygnet runt påminner han oss om detta och rättar honom när vi säger hans andra namn: "nej, lejonet!" I början ropade han förtvivlat i sömnen "jag VILLvara ett lejon!" eller "jag är ett lejon ju!" men nu verkar han vila tryggt i att han får vara ett lejon och sömnutropen sträcker sig till ett "vad är jag?".

Det räcker inte heller med ett djur i familjen utan vi mammor heter numera mamma häst och mamma ko och lillasyster Tuppen. Även i offentligheten. I parken, på gatan, på dagis.