September - ett riktigt lågvattenmärke

Eller Dagisbacillerna attackerar mamman. Mest i alla fall. Övriga familjemedlemmar, inklusive Lillasyster har också varit eller är sjuka, om än inte lika illa. Usch.

Lillasyster växer och växer

Tre månader har hon visst hunnit bli redan. Och vår lugna bebis visar på allt starkare vilja och humör. Lite då och då i alla fall.

Liten och Lillasyster hälsar från Tv-soffan:

Vi finns och vi mår bra, men har en mamma som inte orkar blogga. Hela familjen är, som ni ser, lite... slak på kvällarna.

Kanske, kanske

Har Litens feber äntligen gett med sig. Liten som har varit förskonad från jobbiga infektioner i sitt liv har varit riktigt däckad i feber och har gråtit, gnällt och vägrat äta i 4 dagar nu. Nu håller vi tummarna för en god natts sömn för den här familjen och kanske dagis för Liten på fredag i alla fall.

Dagisbacillerna har anlänt

Tre veckor (om än 3 el 4-dagarsveckor) klarade sig Liten, men nu är han däckad i feber, stackarn. Så nu slipper han allt dagis imorgon (som för övrigt kändes lite bättre i torsdags även om han grät som vanligt vid lämning). Lillasyster håller sig frisk än så länge, men livet som lillsyskon till ett förskolebarn kan vara tufft på bacillfronten så vi får väl se.

Usch

Liten gråter varje gång man lämnar honom på dagis, börjar redan på vagnparkeringen. Visst slutar han ett tag efter att vi har gått men superroligt verkar han inte ha än så länge. Hjärtat går i tusen bitar och oron och ångesten är total.