Utan elever - sur, med elever - glad

Eleverna var tillbaka idag igen och nu är jag plötsligt inte sur, deppig och frustrerad. Lugn och frid i själen. Bland 400+ tonåringar. Märkligt. Jag som hade längtat så efter att slippa dem i en vecka och haft sådan ångest igår för att träffa dem idag. Så idag har jag kommit till insikt: elevfria dagar med möten är mycket värre än vanliga dagar med så mycket att göra att jag inte hinner tänka. Med ungar att ägna mig åt. De började redan 8:15 med "H, H, H, jag har glömt min..." "Jag har ingen penna," "Provet, H, vad fick jag på provet?" För grejen är den att när vi har dagar med möten så hinner jag tänka alldeles för mycket på allt jag inte hinner med, jämföra mig med andra, irritera mig på andra, bli arg över saker och bli allmänt frustrerad. Skönt att friden är tillbaka. Bara 5 veckor till påsklovet...