Jag spelade piano en gång i tiden. Klassiskt, efter noter och jag har glömt bort nästan allting. Väldigt användbart! Redan då när jag spelade kom jag på att det hade ju varit fan så mycket roligare att kunna kompa istället, men det var så dags då, när föräldrarna hade hittat en äldre tysk dam som lärde ut traditionellt klassiskt piano. Så istället slutade jag öva, dumpade pianolärarinnan vid första bästa terminsslut och flyttade hemifrån, bort från pianot.
Nu råkar det finnas ett instrument igen i mitt hem så ursäkterna är slut. Jag vill, jag vill, jag vill, jag VILL lära mig. NU! Men det har uppstått vissa problem:
1. Jag har fortfarande inget vidare tålamod och tycker att kunskaperna helst ska komma till mig liksom från ovan. Gärna i sömnen.
2. Jag vill inte att grannarna ska höra när jag övar. Fine, vi har hörlurar till synthen, men hur lära sig kompa utan att sjunga till? Om jag dessutom har hörlurarna på och sjunger för full hals så hör de bara sången och undrar varför jag sjunger så gräsligt. Våra grannar är musiker.
3. Får ont i handen, blir sur när jag inte kan PÅ EN GÅNG. Måste tröstäta.
Jag kanske ska dra fram Für Elise ur gömmorna istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hahahaha! Men lugn nu. I morgon ska jag kasta på dig nåt bra att öva på.
Tack, tack du! :) Kan ha gått bättre idag, men jag har inte sjungit för grannen.
Skicka en kommentar