Tänk så glad man kan bli av att få höra sånt av sina elever och deras föräldrar.
Väl hemma kommer knubbsälen mot en, strålande av glädje och med en fart som har ökat väldigt på bara två dagar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Fröken H
- Lärare, kattälskare, boksamlare, språkvetare och en hel del annat. Gift med K. Mamma till Liten och Lillasyster.
2 kommentarer:
De är så söta när de kastar sig framåt! Härligt för Elis att kunna ta sig dit han vill! Själv kan man ju inte låta bli att fundera över om det inte gör ont när de landar. Men A klagade aldrig så det är väl kanske värt ev. smärta.
Ja, han är jätteglad! Och verkar inte bry sig om det gör ont, i fall det nu gör det (knäna blir i alla fall röda).
Skicka en kommentar