It's official: nu tillhör jag de tristas skara

De som går hem från kick-off-festligheterna redan kl 23 alltså. Och var det värt det? Ja och Nej. Ja, för att inte vara supersupertrött på jobbet (och tydligen den enda som inte kan hantera och dölja detta tillstånd utan får absolut ingenting gjort) och för att kunna hantera Liten kl 6 på morgonen utan allt för stort lidande. Nej, för att stämningen dagen efter på jobbet är ändå sådan att det är svårt att få särskilt mycket gjort. Och då hade jag ju lika gärna kunnat stanna längre och vara riktigt trött.