Nu bär det av!

Liten, Lillasyster och deras mammor har packat väskorna och drar till Thailand i kväll.

Aj

Liten lärde sig att säga "aj" häromdagen. Till en början verkade det enbart användas där det skulle - när något gjorde ont. Nu, några dagar senare, gråter han och gnäller "aj, aj, aj" vid i Litens tycke allmänt jobbiga aktiviteter, som ett blöjbyte.

Egentligen skulle ett blogginlägg om dagen - minst - kunna fyllas med exempel på Litens nya ord och hur han använder dem, men det är kanske något som mest intresserar hans föräldrar... Nog för att bloggen har kommit till att handla i princip enbart om Liten och Lillasyster, men någon måtta får det kanske vara. Språkvetaren i mig tycker bara att det är så fascinerande att få följa språkutvecklingen på så nära håll. Det är nästan hur spännande som helst... Uttalet är också skoj att höra (när man väl har fattat vad det är för ord han säger). Bil är t.ex. "tiaj"

Som ni förstår stavas förklaringen till blogginläggsexplosionen fortfarande Lillasyster, som för övrigt gått och blivit ganska blyg och mer restriktiv med vem hon ler åt. Hon som charmade allt och alla för bara knappt två veckor sen.

Slagna hjältar

På andra sidan

Av ett utvecklingssamtal alltså. Första utvecklingssamtalet som förälder och inte lärare avverkades idag på Litens förskola. Liten som var så ledsen, så ledsen under inskolningen är nu nästan aldrig ledsen på dagis. Blir bara sur om något barn kommer för nära eller tar hans saker. Högljuddast i matsalen är han tydligen också.

"Det är höst, trädet har tappat alla sina löv"

Äntligen förstår Liten innebörden av Bu och Bäs kämpande med lövhögar i en av hans favorithögar. Löv är skoj tycker Liten. Lillasyster betraktade världen med stora ögon, som alltid.

Och anledningen till kvällens många blogginlägg....

*trumvirvel* Lillasyster har sovit i sin säng, visserligen med några stoppa-in-nappen-utryckningar, i snart 1 1/2 timme. Somnade där gjorde hon dessutom. Inget långdraget vaggande i bärsele, ingen långdragen kvällsamning (än så länge).

Liten tjuvstartar sitt 2-årsfirande

Liten måste ju firas med pompa och ståt trots att vi kommer att vara långt, långt borta på den stora dagen. Släkten kom och firade, Liten var som synes lite skeptisk till det där med sång och tårta men älskade sina presenter och ännu mera alla ballongerna.

"Vad heter du?"

"Eeis"
"Vad heter Lillasyster?"
"Ykke"
"Vad heter vår katt?"
"Teo" (Cleo)
"Vad heter mamma?"
"Amma" (Liten vägrar fortfarande att säga mamma eller ropa mamma när han vill oss nåt. Ett högljutt falsettskrik eller något slags grymtande fungerar ju minst lika bra).

Det är lätt att underskatta ett barn som inte pratar så bra än, eller särskilt tydligt, men att Liten har stenkoll på saker är ju tydligt.

En explosion

Om inte i blogginlägg så i Liten och Lillasysters utveckling. Liten fullkomligt sprutar ut sig nya ord varje dag och Lillasyster kan numera greppa allt hon vill och föra det till munnen samt snurra runt till mage som hon helt plötsligt gjorde förra veckan.

Pusstestet

Hur man vet att Lillasyster börjar bli hungrig: man pussar henne på kinden. Blir man attackerad och sugen på kan man känna sig rätt säker att hon börjar bli lite peckish. Blir man inte, är det lugnt ett tag till.

Hur man får sig ett gott skratt

Att fotografera barn i en fotoautomat är, överraskande nog, en aning svårt. Liten var på uselt humör och Lillasyster tyckte att livet utanför automaten var mer spännande än mammans knackande på glasrutan. Men behöver man söka visum så behöver man. Mammorna skrattade så de grät efteråt.

Lillasyster har gjort premiär på öppna förskolan

Det var en en stor hit tyckte hon och var den som var mest engagerad i sångstunden, yngst som hon var. Tyvärr var det inte så många där nu när vi äntligen lyckades ta oss dit efter alla sjukdomsveckor. Nåja, trevligt var det ju ändå och vem vet, vi kanske kan lyckas ta oss dit nästa vecka också. Glada är vi i alla fall, att den finns, regnbågsöppnis.

"En helt annan kille!"

Det är Liten det! Pedagogen (ok, jag vill egentligen säga fröken, men känner att jag måste vara korrekt, lärare som jag är) som inte sett Liten på ett tag pga sjukdom (Litens) och semester (hennes) uttalade dessa ord när jag hämtade Liten idag. Han hade t.o.m lämnat biltorget ett tav och ägnat sig åt skokastning. Äntligen!

September - ett riktigt lågvattenmärke

Eller Dagisbacillerna attackerar mamman. Mest i alla fall. Övriga familjemedlemmar, inklusive Lillasyster har också varit eller är sjuka, om än inte lika illa. Usch.

Lillasyster växer och växer

Tre månader har hon visst hunnit bli redan. Och vår lugna bebis visar på allt starkare vilja och humör. Lite då och då i alla fall.

Liten och Lillasyster hälsar från Tv-soffan:

Vi finns och vi mår bra, men har en mamma som inte orkar blogga. Hela familjen är, som ni ser, lite... slak på kvällarna.

Kanske, kanske

Har Litens feber äntligen gett med sig. Liten som har varit förskonad från jobbiga infektioner i sitt liv har varit riktigt däckad i feber och har gråtit, gnällt och vägrat äta i 4 dagar nu. Nu håller vi tummarna för en god natts sömn för den här familjen och kanske dagis för Liten på fredag i alla fall.

Dagisbacillerna har anlänt

Tre veckor (om än 3 el 4-dagarsveckor) klarade sig Liten, men nu är han däckad i feber, stackarn. Så nu slipper han allt dagis imorgon (som för övrigt kändes lite bättre i torsdags även om han grät som vanligt vid lämning). Lillasyster håller sig frisk än så länge, men livet som lillsyskon till ett förskolebarn kan vara tufft på bacillfronten så vi får väl se.

Usch

Liten gråter varje gång man lämnar honom på dagis, börjar redan på vagnparkeringen. Visst slutar han ett tag efter att vi har gått men superroligt verkar han inte ha än så länge. Hjärtat går i tusen bitar och oron och ångesten är total.

Tänk så olika dagar kan vara när man är liten

Igår var Liten gnällig och lite klängig efter dagis, idag glad nästan hela tiden trots att han hade varit där 2 timmar längre. Däremot äter han fortfarande bara knäckebröd på lunchen. Liten är supernöjd med det och är lugn och glad, hans mammor lite mindre nöjda.

Lillasyster hade också en mycket bättre dag idag med bra mat och sömn och glad däremellan. Konstigt det där. Inte för att Lillasyster egentligen är särskilt jobbig när hon har en sämre dag, men det är skönt när hon äter ordentligt och inte blir hungrig nästan på en gång igen.

Värsta stora killen

Liten är stor. Han har idag varit hela 4 timmar alldeles själv på dagis. Lite ledsen hade han varit när han blev för trött och när det blev dags för vila, men annars ska han ha varit glad och lekt. Hoppas man i alla fall. Hans mammor har lidit av svår ångest hela dagen och inte kunnat koncentrera sig på någonting annat.

Imorgon är Dagen D

Den då Liten ska lämnas alldeles ensam på förskolan för första gången. Behöver jag säga att hans mammor är sjukt nervösa? Hittills har dagarna gått hyfsat bra, men då har ju vi varit med hela tiden (Litens förskola tillämpar kort, föräldraaktiv inskolning) och funnits där när Liten har velat ha lite närhet och tröst.

Lillasyster firar 2 månader och Liten börjar dagis

Som ni ser kan hon le riktigt fint nu. Hennes nya grej är att sova så lite som det bara går på dagarna, fast hon är trött. Som tur är sover hon i alla fall på nätterna.

Liten hade premiär på dagis idag med hyfsat resultat. Mamma K var ju med hela tiden så det var ju lugnt och roligt att leka med alla leksakerna. Däremot jobbigt när andra barn kom och tog hans grejer och drog honom i håret. Enligt K sa vissa föräldrar till sina barn och andra inte. Jobbigt det där. Liten försöker sällan ta tillbaka grejerna och tar nästan aldrig något från någon annan. Ska man vara glad eller ska man försöka få honom att bli tuffare?

Back in business

Eller i alla fall hemma i Stockholm. Liten var i extas över att se alla sina leksaker igen, Lillasyster visade sig ha blivit gammal nog för sitt babygym och mammorna räknar, kraftigt ångestfyllda, ned dagarna till Litens dagisstart på onsdag.

Glass i stora lass

Äntligen, äntligen kom vi iväg till världens bästa glass, Riccardos här i Halland. Liten var mycket imponerad, Lillasyster mindre så.

Nog är det väl sommar fortfarande?

Det känns väldigt höstigt här. Blåst och regn och och kyligare. Nåja, mysigt har vi ju det ändå. Långpromenad idag där Liten visade att en grusväg kan vara hur kul som helst att undersöka. Särskilt när mamma K uppmuntrar honom att ta stenar och visa mamma som gått i förväg för att få honom att gå framåt. Hann hem innan åskan och ösregnet kom gjorde vi i alla fall.

Myspys på landet

Sol och hav och egen trädgård. Vi har det riktigt bra här på landet.

Väskorna är packade

För ännu en tur till landet. Lillasysters första. Galet mycket har vi med oss som vanligt, eller ännu mer nu när det är två barn vi packar till. Själv är jag själaglad över att få slippa värmen i vår lägenhet och få komma till havet istället.

Litens sommarlov

Lillasyster 1 månad!

Hur gick det till egentligen? Hon har nu hunnit lägga till "agy" till vokabulären. Storebror Liten har lagt till "äjil," (fjäril) "is" (hiss, Elis) och en del annat. Har har också börjat växa in i sin roll som storebror och kommer med Lillasysters napp och trycker in den i munnen på henne.

Bloggen är lite svår att hinna med...

Men här är en uppdatering i bildform över Lillasysters utveckling. Knubbigare och knubbigare för varje dag och är fortfarande en ganska lugn bebis. Vem som utvecklas mest just nu, Liten eller Lillasyster, är svårt att säga. Lillasyster vinner viktkampen men Liten fortsätter starkt på en massa områden.

"Fis!"

Litens ordförråd är som sagt ganska litet än så länge, men idag dök det upp ännu ett tydligt ord: "fis." Uttalat i triumf efter sin egen fis, naturligtvis. Vad har han fått detta ifrån? Ingen aning... Bra att han bygger upp sitt ordförråd inför dagisstarten i augusti.

"Hä"

Liten är en pratkvarn av rang, men det är inte många ord som faktiskt går att förstå. Ett nytt ord i samlingen är dock "hä" (här) när han ger oss någonting. Även Lillasyster får saker ibland. Lite måste hon nog passa sig för Liten har inte riktigt lärt sig skillnaden på att kasta till någon och ge till någon. Inte heller skillnaden mellan att klappa fint och klappa hårt.

Strandliv med Liten och Lillasyster

Är kanske inte så vilsamt för föräldrarna, men skönt i värmen. Liten älskar att bada och knatar helt orädd ut till armhålorna. Lillasyster är lite mer skeptisk till strandliv, men var lite nöjdare idag när vi hade den stora vagnen med oss.

Liten - storebror sedan 11 dagar

I en dryg vecka har Liten och Lillasyster nu bott tillsammans. Lillasyster har numera fått pussar, men också rivmärken efter lite mer hårdhänta klappar. Ibland vill han hellre slå till henne. Men, han är också redan gladare och mindre orolig.

Hmm...

För tredje kvällen i rad sitter K och jag precis som vanligt efter kl 20:00 framför TV och dator (eller på balkongen och äter chips som igår). Två sovande barn alltså, i sängar. Hur gick det till. Lillasyster har hittills visat sig vara en helt annan bebis än Liten var. På natten sover hon och äter, i alla fall efter några struliga första nätter, på dagen sover hon eller äter (ofta) eller är vaken och tittar sig omkring. Det är bara om man är för långsam med maten eller byter blöja vid fel tillfälle som hon blir upprörd. Mycket upprörd. 9 dagar gammal. Vågar man tro att det ska hålla i sig?

Vad säger Liten?

Än så länge har vi inga söta syskonbilder att visa upp. Vi tar det lite lugnt med Liten som ju, fortfarande, är just liten och har blivit lite orolig över alla förändringar. I morse fick Lillasyster sin första puss av storebror när vi visade honom att så kan man göra. I eftermiddags klappade han henne alldeles själv, och mycket försiktigt. Tidigare har han mest försökt slå till henne. Det är inte så lätt att bli storebror när man är liten.

Årets midsommarfirande

Dygnet innan Liten föddes var galet intensivt, men timmarna på förlossningen inte allt för många. När Lillasyster kom till världen (K fick bestämma bloggnamn till slut) blev det lika intensivt fast många, många fler av de timmarna på förlossningen istället:

Torsdag 23/6
10:00 överburenhetskontroll på obstretiken
12:00 beslut om igångsättning pga för lite fostervatten och lite dålig tillväxt
14:00 får komma och vänta på avd 12 (viss nostalgi i det)
21:00 (!) får komma till förlossningen
23:00 får en gelé som ska sätta igång saker och ting

Midsommarafton
10:50 öppen 4 cm
12:55 öppen 6 cm
19:40 börjar på allvar försöka få ut Lillasyster
20:34 Lillasyster föds. Inte fullt lika ilsk över att komma ut som Liten var. Däremot lite ilsk tills erbjudande om mat. Det där med lite dålig tillväxt är något hon ämnar ta igen. Helt klart.

Vi arbetade oss igenom 5 läkare och 4 set barnmorskor och undersköterskor. Alla bra, men jag tror att det är oundvikligt att inte bli galet förälskad i den barnmorska som är med när bebisen kommer ut.

Den stora frågan nu är hur det låter när barnmorskor snackar jobb över fikarasten eller på after work. Vi lärare (i alla fall på mitt jobb) har väldigt svårt att låta bli att snacka jobb. Man skulle ju kunna tro att vi sitter och spyr galla över eleverna, men icket. Visst händer det att vi behöver prata av oss, men över kaffe eller öl brukar myshistorierna flöda. Alla söta, fina, smarta, roliga och galna saker eleverna sagt och gjort. Hur mycket de har utvecklats och hur mycket vi tycker om dem. Att de är så fina. Såå... spyr barnmorskorna galla över hysteriska kvinnor eller sitter de och myser av att de får vara med om mirakel efter mirakel och utbyter lustgashistorier?

Och vad gjorde ni på midsommarafton, då?

Själv pressade jag ut den här gullungen, aka Litens lillasyster (som har ett namn på riktigt, men ännu inget i bloggen, förslag?).

Nähä, fortfarande ingen bebis

Dagarna segar tycker vi, men just idag blev det riktigt bra med besök hos vänner och sedan sushimiddag. Liten är klurig med maten just nu, men sushi gillar han. Fast bara tofubitar. Det spöregnade hela dagen även hos oss, bilden är fusk och tagen för några veckor sedan...

Det kanske inte gör något att lill-liten dröjer

För under tiden utvecklas Liten i en rasanade fart. 18 månader ska vara något slags utvecklingssprång har jag läst. Och det märks i alla fall här hemma. Liten har haft ett mer-än-vanligt-pendlande-humör (det är ingen idé att bli förvånad om man hittar matrester i extrarummet som ligger på lagom kastavstånd från matplatsen) och nu leker han plötsligt metodiskt noggrant med vissa leksaker, klättrar i trappor själv utan att sträcka ut handen på måfå och hoppas att någon kommer och hjälper samt säger något som nog betyder "ja." Och en massa annat samt en första kindtand dessutom. Puh.

Dan' före dopparedan'

BF alltså. Och ingen bebis, men väl en möjlighet att gå på skolavslutningen istället och säga hejdå till eleverna ordentligt. Mysigt och trevligt, men för att få njuta av (gråta till) "En blomstertid nu kommer" ska man nog jobba på lågstadiet istället...

Om någon undrar...

Varför det skrivs så lite i bloggen trots att jag är hemma och ledig och dessutom har K hemma också, så håller jag på att smälta bort i värmen och tycker dessutom att det är dags för lillbebisen att komma. Ut. Ur magen. Nu.

Liten aka Lill-zlatan i farten

Liten har gått och blivit värsta lill-zlatan. Med två totalt fotbollsointresserade mammor vet ingen hur det har gått till, men skoj är det i alla fall hälsar Liten.

Sommarens första "bad" - check

Skoj före vilan, mindre skoj efter vilan då Liten verkade tycka att det var lite läskigt. Kanske för att det var fler barn då. För nästan exakt ett år sedan var vi också här.

I väntans tider roar vi oss bäst vi kan

Även om Litens älsklingsaktivitet just nu är långa promenader så blev rutschkanan en tillfällig favorit. Att se mamma K åka var nästan ännu roligare. Den här mamman vågade sig inte på att åka med magen i vädret utan satt snällt på en sten, pustade och lekte med frugans iphone.

Var kommer energin ifrån?

Nu kanske det är dumt att jämföra sig med en ettåring när man är höggravid, men jag blir hur som helst alldeles matt bara av att titta på Liten som - dessutom förkyld - vägrar åka vagn och lämnar lekparken för att springa området runt och SEN leka ett tag i nästa park (med visst, lite stillsamt gungande och lek i sandlådan, men mest spring och klättrande) och därefter gå nästan hela vägen hem från den parken också.

"Det är min kollega som har hand om er ... eeh.... ni som är gifta med varandra... eeh tjejerna"

Gårdagens skratt. Kvinnan på stadsdelsförvaltningen förklarade att hon "hade hand om de enkla samboparen" (deras faderskapsutredningar alltså) och att det var hennes kollega som hade hand om oss andra. Inte hjälpte jag henne ett dugg på traven heller när jag märkte att hon inte visste vad hon skulle kalla oss. Jag var alldeles för nyfiken på vad hon skulle klämma ur sig, och det var mödan värt. Efteråt tyckte jag lite synd om henne och övervägde nästan att ringa upp och föreslå olika ord hon kan använda: lesbiska (helt ok ord, vi blir inte förolämpade), samkönade par (neutralt och lite byråkratiskt), tjejpar (lite mer informellt), homosexuella par (samma här, man får använda ordet...).

De tre senaste inläggen...

Visar Liten när han kollar dvd. Man skulle ju kunna tro att det är det enda han gör. Det är det inte, däremot är det nästan de enda tillfällen han sitter så pass stilla att man hinner ta en bild.

Liten och syskon-fortfarande-i-magen hänger framför Molly

Inte för att det är konstigt att bebisen är kvar i magen, men Liten själv befann sig utanför magen vid samma tidpunkt.

Sent ska syndaren vakna

Liten har på sina 17 första månder inte varit någon stor klätterapa och har således inte ens kunnat klättra upp i soffan. Det har han sett till att ändra på nu. Upp på bordet kommer han också.

Svaret på alla frågor!

Är.... "nej" eller snarare "ej" med ackompanjerande vaggande av hela kroppen från sida till sida.

Det spökar här på bloggen...

Allt jag gjorde igår, inlägget jag skrev, kommentaren jag godkände (nej Cia, det är inte så att jag vägrar att godkänna din kommentar...) och svarade på, allt, är mystiskt borta från bloggen idag.

Snigelexpressen har tvärstannat

Och är hemma sjukskriven. Rätt skönt det ändå, även om ett lärarjobb är lite svårt att släppa mentalt.

En riktigt bra dag

Om två veckor

Är jag i vecka 36+3. Det var då Liten bestämde dig sig för att det var dags att komma ut.

Finn två fel

Öppnade kylen för att hämta min kvällsmjölk och fick syn på dessa två, lite väl ludna, grönsaker. Visste inte att Liten hade lärt sig öppna kylen. Eller lyckades han smyga dit de här två medan jag letade efter något gott att ha i pastasåsen?

Snigelexpressen

Det är jag det. Alla sträckor tar minst dubbel så lång tid att gå, vilket betyder att det nu tar mig 1 1/2 timme att komma hem från jobbet. Kollegorna susar förbi mig i korridorerna och ler.

Traditionsenligt iskall Valborgskväll

Tur att Liten är för liten för att absolut vilja gå och kolla på en brasa (och att jag alltid kan skylla på att jag inte orkar gå och stå, vilket i och för sig är helt sant). Men i hela en och en halv timme var vi i alla fall sociala med andra än oss själva och det var trevligt.

Äntligen, äntligen, äntligen!

Jag som stånkat och stönat så mycket över den här vintern har helt glömt bort att prisa vårens ankomst! Det är varmt! Det är sol! Blommorna blommar! Overallen är undanlagd!

Svårt, svårt, svårt att komma igen efter minisommarsemester...

Vardagen i Stockholm känns inte alls lika mysig liksom. Nåja, ca 7 veckor kvar till en helt annan sorts ledighet.

Glad påsk!

Olyckornas dag

Det var igår det. Liten ramlade på en pinne, slog hakan i handfatet och ramlade ned för lilltrappen (två steg). Nu har han skrubbsår över hela kinden upp till farligt, farligt nära ögat och en sårskorpa på hakan. Led mest gjorde annars nog hans mammor. Jag, som är van vid att vara hyfsat alert och snabbtänkt, tycker att mitt gravida, zombieliknande tillstånd börjar bli en samhällsfara (för gissa vilken mamma som var närmast vid alla olyckorna).

På landet badar Liten i en liten, liten balja

Som var en stor, stor balja förra året.

"Finns det någon sandlåda här i närheten?"

Joo..., det gör ju det. En väldigt stor en.

Litens senaste grej

Är att kräva att få bli rundkörd i lägenheten i den nya vagnen och säga "hej, hej" till katten, leksaksspisen, den mamma som inte kör vagnen eller vad man nu kan tänkas åka förbi.

Snart till landet det bär av!

Om två dagar för att vara exakt.

Klipp, klipp, klipp

Liten har varit hos frisören - eller, ja, i barnstolen mutad med russin och morfar med mammorna klippandes. Det blev nog bra, men den här mamman känner sig lite traumatiserad av förändringen.

Håll i hatten, för här kommer Liten!

Och han har lärt sig springa!

"Akta dig så att flickan kan åka"

Ja, "flickan" är Liten förstås. Jag bryr mig inte om folk tror att Liten är en flicka, men jag blir rätt trött på att folk tvunget måste säga "flickan" eller "pojken" om barn de inte känner, utifrån en bedömning av kläder och hår. Varför inte bara säga "barnet?"

PS. Liten hade inte hårspännet på sig...

Och så brast hjärtat litegrann

Liten brukar inte bli så ledsen när någon av oss går till jobbet, men imorse brast det för honom när jag skulle gå på ett sätt som det inte gjort förut. Kanske för att jag gick senare än vanligt, kanske en fas, kanske verkade jag extra stressad. Tur att jag fick höra eleverna sjunga som små änglar på jobbet just idag då.

Litens mage, mammas mage

Liten är väldigt förtjust i sin mage. Han drar upp tröjan och klappar på magen och sen vill han att mamma gör likadant. Mamma måste också dra upp tröjan och visa sin mage. När vi säger att ena mamman har en bebis i magen tittar han på oss som om vi luras.

Be careful what you wish for....

Till våren hör ju visst regn, lera och kladd. Men Liten var mycket lycklig över den här pölen och det väger ju upp det mesta trots allt.

Liten har blivit stor...

...och blivit erbjuden förskoleplats. Läskigt.

"Dina föräldrar måste vara jätteglada"

"Har de några andra barnbarn?"

"Eeeh, ja de har ju Liten"

Dagens samtal med en kollega apropå att jag är gravid. Som att mina föräldrar först nu (eller i juni då) blir morföräldrar. Det är ju inte så att kollegan annars brukar glömma bort Liten och fråga mig hur han mår. Hade jag haft mer tid just då och inte stått mitt i korridoren bland eleverna på jobbet hade jag frågat hur hon tänkte, för ingen kunde vara mer älskad än Liten. Av mina föräldrar. Så pass att de är måttligt intresserade av magen och mer intresserade av att de ska vakta Liten när det är dags för BB.

Asch, nu glömde jag ju Earth Hour!

Eftersom K är borta på galej fastnade jag i Ladies på Östermalm. Klickar mig förbi Tone och Grete och kollar bara på Gaby och förundras över att berättarrösten envisas med att kalla hennes sambo för "väninna."

Vi har en katt med tratt

Katten i fråga är olycklig och Liten fascinerad.

Liten rapporterar vidare från helgen: pannkakor är gott

Nu är våren kommen, hälsar Liten

Söta lamm som kom fram till just honom, hästar, kottar och stora härliga pölar fick Liten att glömma att han egentligen inte tycker om att gå i sina skor.

Liten dricker med stor entusiasm

Nu när han kan dricka själv alltså.

Tja, fel låt vann i alla fall inte...

Kanske inte rätt heller, men ibland är det viktigare att anti-låten inte vinner.

Ma ma, ma ma

har Liten börjat säga. Särskilt när han vill någonting.

Grattis på kvinnodagen (och fettisdagen...)

Fest och glam för Liten

Liten har varit och firat kusinerna med pompa och ståt i helgen, ätit gräddtårta och inspekterat deras leksaker.

Det är ju riktigt illa!

En inbiten melodifestivalälskare som jag har lyckats glömma bort alla deltävlingar och höll nu på att glömma andra chansen också. Men ska det bli kolla av!

Lill-liten börjar visst suga åt sig all energi

Bebisen i magen alltså. Därav det usla bloggandet antagligen, men nu också total utmattning även efter en lugn, elevfri dag på jobbet.

En riktigt bra helg

Middag på restaurang och barhäng igår (utan Liten), semmelkalas idag (med Liten) och imorgon är det sportlov med lugna, elevfria arbetsdagar. Nu är det bara sol och plusgrader som fattas.

Den kanske mest misslyckade utflykten

Vi skulle gå på promenad till 4H-gården. Den varma temperaturen (äntligen!) hade gjort vägarna så moddiga att det var för jobbigt att köra vagen så vi gick ett varv runt kvarteret för att sedan ta bilen istället. Väl vid 4H-gården var parkleken (där det var tänkt att vi skulle inta pannkakor) stängd för kalas och alla djuren utom getterna och hästarna var inne och utom synhåll. En timme senare var vi hemma med en vrålhungrig Liten. Getterna och hästarna var i alla fall lika populära som alltid hos Liten.

I väntan på våren...

roar vi oss inomhus bäst vi kan.

Hipp, hipp hurra, idag är det Ks födelseda'

Och i år kunde Liten bära in paketet alldeles själv till sovrummet.

Söndagsnöje á la Liten

Ikväll gick Liten omkring i största koncentration med sin gamla fiskmobil och doppade den i golvet, på bordet, på oss tills hans små ben skakade när han böjde sig. Inte för första gången undrar man vad som rör sig i hans huvud.

Februari verkar helt klart gå mot ett all-time-low i bloggande

På förkylnings och/eller trötthetsfronten inget nytt liksom.

Mr Snor is back again

Om man får lov att klaga ännu lite mer på vintern så är det mindre skoj att Liten blir sjuk hela tiden. Inte så farligt sjuk, som tur är, men någon febertopp och en massa snor. Och dålig sömn för hela familjen. Men tapper är han ändå, Liten, som oftast är som vanligt på dagarna och leker på som aldrig förr. På nätterna är det svårare att vara tapper säger han.

Ur arkivet:

Liten för ett år sedan. I helgen pausar han bilder och anekdoter med förkylning, stackarn.

Liten har en ny hobby

Nu när han kan gå och allt tycker Liten att det är en kul och bra idé att plocka ut saker ur kökslådorna och gå runt, runt med dem i lägenheten för att sedan lämna dem på ett oväntat ställe. Igår när vi skulle gå och lägga oss hittade vi en nappflaska och ett decilitermått i sängen.

Snö, vik hädan!

Liten och jag hade planerat (ok, och mest jag) en trevlig eftermiddag på stan (ok, öppna förskolan), men en blick ut genom fönstret fick mig snabbt att mest vilja krypa under täcket och läsa en bok. Liten var inte helt med på den idén, men hemma blev vi i alla fall. Ganska mysigt blev det trots allt, men vi vill ha vååår. Vintern har ju pågått i eeeevigheter nu. Nu får det vara nog.

Sköna, sköna söndag

Strålande sol, kanske inte så många plusgrader som utlovat, lunch på Söder, fika och shopping under Litens tupplur samt dagens höjdpunkt (för vissa av oss): besök i djuraffär. Fåglarna var bäst tyckte Liten.

Återupptäckter

1. Mat, första dagen efter vinterkräksjukan som den smakar bra, går ned och får stanna. Lycka.

2. Grey's anatomy. No explanation needed.