lördag 16 april 2011

"Finns det någon sandlåda här i närheten?"

Joo..., det gör ju det. En väldigt stor en.

3 kommentarer:

Fruarna B sa...

Ser att ni också? insett nappens betydelse när man vill slippa sandad mun ;o)

Fina bilder! Som alltid!

Anonym sa...

Hejsan Helene, jag tog mig friheten att följa din länk från FB. Så himla kul att se hur lilla vackra Liten har blivit...ja större!Skrattade åt er kommentar på bussen eller var det var; om att flickan skulle få sitta. Det här verkar vara så väldigt viktigt och knepigt: barn och kläder. Även ens egna smak kan ju ifrågasättas.OM man först har en flicka som fick unisexklädsel (enl oss)tycks det nu när pojken ärver som att just de grejerna var bara mindre feminina och därför "pojkkläder". Siri fick heta "pojken" på bussen. Alla presentkläder från grandparentsarna -t.ex. den lila täckjackan med glitteremblem som Henry nu ärvt (till svärmors fasa) är tydligen dock tjejkläder. Är det färgen? Modellen eller glittret? Eller bara det faktum att en flicka haft den förut?Är jag då helt openminded om detta? Nej: Vi köper inte just volangklänning till H men annars får det kvitta.Jag bär själv heller inte kalsonger som Olof;-)Kram och hoppas alla mår bra/Renée

Fröken H sa...

Fruarna B: Tack! Så sant, så sant det där med nappen! Synd att vi inte tänkte på det i somras när Liten åt sand för glatta livet...

Renée: Hallå där! (och välkommen!). Ja, vi har ju samma situation fast omvänt med barnen. Eller, mja, Liten togs oftast för pojke hur neutrala kläderna än var (förutom när där var inslag av lila eller rosa eller blommor) innan håret växte ut till "för långt" på en pojke. Nu tas han oftast för flicka vad han än har på sig...