Dygnet innan Liten föddes var galet intensivt, men timmarna på förlossningen inte allt för många. När Lillasyster kom till världen (K fick bestämma bloggnamn till slut) blev det lika intensivt fast många, många fler av de timmarna på förlossningen istället:Torsdag 23/6
10:00 överburenhetskontroll på obstretiken
12:00 beslut om igångsättning pga för lite fostervatten och lite dålig tillväxt
14:00 får komma och vänta på avd 12 (viss nostalgi i det)
21:00 (!) får komma till förlossningen
23:00 får en gelé som ska sätta igång saker och ting
Midsommarafton
10:50 öppen 4 cm
12:55 öppen 6 cm
19:40 börjar på allvar försöka få ut Lillasyster
20:34 Lillasyster föds. Inte fullt lika ilsk över att komma ut som Liten var. Däremot lite ilsk tills erbjudande om mat. Det där med lite dålig tillväxt är något hon ämnar ta igen. Helt klart.
Vi arbetade oss igenom 5 läkare och 4 set barnmorskor och undersköterskor. Alla bra, men jag tror att det är oundvikligt att inte bli galet förälskad i den barnmorska som är med när bebisen kommer ut.
Den stora frågan nu är hur det låter när barnmorskor snackar jobb över fikarasten eller på after work. Vi lärare (i alla fall på mitt jobb) har väldigt svårt att låta bli att snacka jobb. Man skulle ju kunna tro att vi sitter och spyr galla över eleverna, men icket. Visst händer det att vi behöver prata av oss, men över kaffe eller öl brukar myshistorierna flöda. Alla söta, fina, smarta, roliga och galna saker eleverna sagt och gjort. Hur mycket de har utvecklats och hur mycket vi tycker om dem. Att de är så fina. Såå... spyr barnmorskorna galla över hysteriska kvinnor eller sitter de och myser av att de får vara med om mirakel efter mirakel och utbyter lustgashistorier?
3 kommentarer:
Ja undrar hur de pratar... Antar att det är både positivt och sånt som är jobbigt för dem i mötet med patienterna och familjerna. Fick en ganska positiv bild av igångsättning av din berättelse, tolkar jag rätt eller fel? Väntan på att gel:en ska börja verka kan jag däremot tänka mig är döseg. Härligt att hon äter med glädje!
Det låter som en bra förlossning ändå, trots igångsättning. :)
Visst är barnmorskan som förlöser ens barn lite speciell? Jag hade samma som skrev in mig som förlöste. Helt underbar kvinna! :) Hon däremellan var inte alls lika rosaskimrande. :P
Kul att det blev nästan på klockslaget en månad och 12 timmar mellan våra tjejor. :) A är ju född 8:02
Må så gott och hälsa familjen!
Kronärtskocka: Du tolkar nog rätt, eller i alla fall är förlossningen som helhet ett positivt minne. Jag var orolig att det skulle ta ännu längre tid. Däremot är ju tiden från kanske 2-3 på natten till 10:50 på fredagen inte med i bloggen.... Den var jobbig, inte döseg, tyvärr. Men å andra sidan slapp jag en evighetslång väntan och massa åtgärder för att få igång det hela.
Maria: Ja, det blev det. Jag är nöjd!
Ja, och en person man, oftast, bara träffar en enda gång i livet. BM innan Lillasyster kom ut var ju egentligen helt fantastisk hon också, men jag minns henne inte lika tydligt och som du säger, rosaskimrande...
När Liten föddes var vi ju på avd 12 efteråt och då kunde vår BM komma upp och prata med oss någon dag senare. Det var mysigt.
Skicka en kommentar