Aj

Liten lärde sig att säga "aj" häromdagen. Till en början verkade det enbart användas där det skulle - när något gjorde ont. Nu, några dagar senare, gråter han och gnäller "aj, aj, aj" vid i Litens tycke allmänt jobbiga aktiviteter, som ett blöjbyte.

Egentligen skulle ett blogginlägg om dagen - minst - kunna fyllas med exempel på Litens nya ord och hur han använder dem, men det är kanske något som mest intresserar hans föräldrar... Nog för att bloggen har kommit till att handla i princip enbart om Liten och Lillasyster, men någon måtta får det kanske vara. Språkvetaren i mig tycker bara att det är så fascinerande att få följa språkutvecklingen på så nära håll. Det är nästan hur spännande som helst... Uttalet är också skoj att höra (när man väl har fattat vad det är för ord han säger). Bil är t.ex. "tiaj"

Som ni förstår stavas förklaringen till blogginläggsexplosionen fortfarande Lillasyster, som för övrigt gått och blivit ganska blyg och mer restriktiv med vem hon ler åt. Hon som charmade allt och alla för bara knappt två veckor sen.