Man vänjer sig fort

Liten är 2 månader idag, 9 veckor imorgon. Det går så fort säger de. Och det gör det ju. Samtidigt känns det som att vi har varit föräldrar hur länge som helst. Man vänjer sig fort vid lite sömn, kladd i alla former, få eller inga utekvällar och världens sötaste bebis. Fast jag tackar inte nej till den där utekvällen om den skulle dyka upp. Bara jag slipper vara bakis dagen efter så att jag orkar lyssna på samma speldosetruddelutt 129 gånger.

"Vi behöver inte ta igen sömn på dagarna faktiskt"

sa jag kaxigt igår. Vi sover ju i skift och får våra 6+ timmars sömn i uppstyckat format. Tydligen är detta lite living on the edge och inte behövdes det så jäkla mycket för att få både mig och K att gå omkring som zombies en hel dag för att sedan, just, sova middag. Nedan följer mitt lyckade recept till zombiestatus:

21:00-23:50 försöker sova medan K har Liten som mest skriker och äter. Misslyckas.
23:50-02:55 Liten sover, och jag försöker göra detsamma. Misslyckas. Istället blir det Criminal Minds, The District, Torchwood och The Practise.
02:55-04:50 Försöker sova medan Liten åter äter och skriker. Lyckas kanske, i alla fall på slutet.
04:50-06:00 vyssjar och gungar Liten till sömns till Dixie Chicks.
06:00-07:35 jag och Liten sover
07:35-08:00 Liten vill äta och jag får för mig att tvättstugetiden börjar åtta (den började nio)
08:00-09:00 sover

Note to self:

Om man vill kunna snacka skit över en kaffe i lugn och ro är det en god idé att ha frugan hemma som tar hand om Liten, inte att skicka iväg sagda fru på bio. Men trevligt var det ändå. Och filmen var tydligen bra.

Min pappa deklarerade att jag skulle bli statsminister, jag har andra planer för mitt barn...

Min plan är att Liten ska bli berömd musikalartist och ge mamma gratis biljetter till alla föreställningar. Gärna i New York. London går också bra. ;)

The home visit

Äntligen kan vi andas ut och konstatera att vårt hembesök inte kan mäta sig med detta på långa vägar. Skönt det. Nu är det bara att vänta på den fantastiska svenska byråkratin med nämndmöten, protokollskrivning, tingsrätt, fler protokoll, men sedan kan jag förhoppningsvis officiellt kalla mig vårdnadshavare till Liten.

Nattliga löpturer?

Nu har vi haft snö på marken i över en månad. När man inte behöver åka pendeltåg om mornarna får man tycka att det är mysigt med all snö. På vår gård är det nu typ en halv meter snö och någon engagerad granne har skottat en liten löparbana så att kan kan komma fram till cyklarna (som är insnöade) och till komposten. Jag tänker att råttorna kanske springer runt, runt där på nätterna.

Att vara medlem i barnvagnsmaffian

Livet med en barnvagn i släptåg betyder att man måste tänka lite annorlunda ibland, typ "vi kan inte gena över den här oplogade lilla stigen över gräsmattan." Och att man blir motad i dörren på vissa ställen. Vi fick inte komma in på ett café igår utan fick vackert lomma iväg till det större, barnvänligare caféet längre ned på gatan. Jag är kluven. Å andra sidan gillade jag själv inte en invasion av barnvagnar och skrikande barn innan jag fick ett, å andra sidan tycker jag att alla borde vara välkomna överallt. Vi går ju om Liten blir allt för oregerlig och vi kan lämna vagnen utanför i värsta fall. Som kompensation blir man i och för sig betydligt vänligare bemött överallt annars med en bebis, som att bussen stannar mitt i gatan för att man kommer springande med en barnvagn och sen får även den utan barnvagn åka gratis.

En ganska vanlig dag

Fast solig. Solen är så sällsynt att jag tydligen måste blogga om varje solig dag. Sol, soppa, semla. Slösa bort barnbidraget.

Här lägger vi allt på oss

Men det blir inga före- och efterfoton på mig och K...

Dagens achievment:

Snöovädret till trots har jag lyckats klippa mig för första gången på evigheter (kan inte ens skylla på Liten). Kände att jag inte ville fortsätta se ut som något katten släpat in, trots småbarnsförälderstatusen.

Insnöad

Både bildligt och bokstavligen antagligen. Men framför allt har det snöat och blåst så mycket att vi har tvingats vara inne. Alla är rastlösa, inklusive katten (som iofs är innekatt och aldrig går ut). Lösningen blev scones och varm choklad.

Vi jobbar på att sova mer, Liten på att sova mindre

Inte är jag då någon filmare av rang och inte vill då Liten visa upp sina mer avancerade glädjeläten, men här är i alla fall ett bevis på att han

1. Inte alltid hickar

2. Har blivit lite piggare

Det där med sömn

Tydligen är det stor skillnad på att sova 3+3 timmar och 5 timmar i sträck. Man skulle ju tro att 5 sammanhängande timmar var bättre. Men icke. Nu ska jag gå och lägga mig för att få mina 3+3. Vi ses kl 00:00.

Tydligen lyser solen ibland

Idag kan ha varit typ andra eller tredje dagen med sol i hela januari. Liten har sett sol och ljus så sällan att han kisar förvirrat mot ljuset och ser bekymrad ut.

Även här blir det lördag

Det är ju lätt att alla dagar flyter ihop och blir till vardagstråk men idag lyckades vi få till en middag med tjusigare mat och lite vin. Filmkollandet slutade däremot efter långa diskussioner med att vi kollar på Buffy istället.

Progress? Not just yet

Allt fler män tar ut pappaledighet skriver dn idag. Det är ju fantastiskt bra, men ändå läste jag i Skriet från kärnfamiljen att det bara är ca 0,4 % av alla föräldrar som delar lika på föräldraledigheten och det är fortfarande i de flesta fall kvinnan som är den som uppfostrar barnen och har koll på allting. För oss är det självklart att dela. Vi vill ju båda vara hemma och lära känna vårt barn lika mycket och ha samma ansvar i hans uppfostran och koll på allting som rör honom. När vi sedan sen en dag börjar jobba igen vill vi inte heller att en av oss ska vara den som drar tyngsta lasset och sköter det mesta som har med Liten att göra.

Otippat nog

Är årets första semla intagen. Vi skulle inte köpa något annat än kaffe, men så bara råkade vi hamna på ett café där allt var hembakat. Så även semlorna.

Liten är inte så liten

Idag vägde han in på 4,3 kg och 56 cm. Det är tydligen något som framkallar förvånade utrop och gapskratt hos de som vet något om sånt här. Att växa 3 cm och öka 800 g på två veckor är uppenbarligen mycket. Han är matglad som jag med andra ord.

Vad gör man hela dagarna?

Ja, med en ny liten bebis alltså. Frågan kom av en intresserad kompis. Ärligt talat gör man inte så mycket. Eller jo, man tar ju hand om bebisen förstås. Är man två om det har man ju lite tid till annat också, men det där annat har det just inte blivit så mycket av med. Jobbar på det. Note to self: börja träna innan fikakilona förvandlar dig till en levande degklump. Under tiden blir det mer och mer av det här:


Även om det fortfarande är väldigt mycket av det här:

Förslag på ny karriär?

Köper jag denna kan jag ägna mig åt penningtvätt, tydligen. Google translate är roligt.

Lost and Found!Raatimme rekommenderar detta Maijat ® tvätt påsar. Det är kangasvaippojen penningtvätt, men precis som allt annat lysande tvätt. Påsen är en rimlig storlek, 46x50 cm. väska är ett bekvämt stopp ska stängas i ett par.

K har fått inse fakta

Ungen gillar gladpoppig musik som country och schlager. Den här somnar han till varje gång. Nu åker prettomusiken ut ur cd-växlaren. Nog för att jag valde flera av dem. Det är lugnt nu, jag är mig själv igen. Ja, förutom att jag bloggar mitt i natten då.

Här är det frid mellan folk och fä

I säkert en timme eller mer låg vi så här, jag, Liten och Lillkatten medan K var ute och fikade. Katten hindrade mig från att ha datorn i knät. Så jag läste istället. Skriet från kärnfamiljen. Intressant bok, om inte så relevant för mig och K, kanske. Vi tillhör ju liksom inte den heterosexuella kärnfamiljen. Kärnfamilj däremot. Men K och jag behöver inte jobba på jämställdheten i vår familj genom sluttipsen i boken:

1. Dela på föräldraledigheten (tiden, inte pengarna)
2. Dela på vabben
3. Om ni ska gå ned i tid, gör det båda två (arbetstid)
4. Dela på hämtningar och lämningar (på dagis)
5. Städa tillsammans (om ni städar samtidigt, städar ni lika mycket)

Det gör vi redan. Eller ska göra.

Plus x antal tips till om kvinnor och män och fördomar och roller.

Just nu

K sjunger dryckesvisor, för tillfället Bellman, för Liten och jag lagar mat.

Hej mitt vinterland

En klar fördel med att vara hemma hela dagarna är att man inte missar dagar med bra väder bara för att de råkar infalla på en vardag. När jag jobbar hinner jag knappt titta ut genom fönstret förrän eleverna har gått hem och då är det mörkt, på vintern i alla fall. Idag fick jag istället uppleva en sån där solig vinterdag när frosten gnistrar på trädgrenarna.

I CD-växlaren

I vårt vardagsrum står en relik från mitten av 90-talet som, trots Spotify och två datorer full av musik, ibland faktiskt används. Det är en stereo med en CD-växlare med plats för hela 6 skivor. Jag var en väldigt nöjd och glad 19-åring när jag fick den. Nu har K och jag rotat bland våra skivor och fått fram bästa möjliga blandning till Litens musikaliska bildning:

Mozart
Los hits gordos de mi tierra Colombiana (som vi fått i present och aldrig lyssnat på)
Astrud Gilberto
Fela Kuti
Dixie Chicks
En egenhändigt ihopknåpad schlagerblandning (K kommer troligen när som helst byta ut den mot någon lämplig indie- eller electronicaskiva och "råka" trampa sönder schlagern).

Keep 'em comin'

Det är väldigt, väldigt mysigt att vara hemma med Liten båda två och vi är glada att vi tog det beslutet trots att vi tillfälligt blir fattiga som kyrkråttor, MEN det kan ändå bli lite enformigt att bara vara hemma, särskilt för mig som, trots att jag är ganska oföretagsam och lat, blir lite rastlös. Jag är ju liksom van vid ett jobb som går i 220 40 timmar i veckan. Liten innebär visserligen en hel del jobb, men i och med att vi är två har han inte riktigt kommit upp i samma kaliber som en drös frågvisa och krävande tonåringar. Därför är det trevligt när vi får besök. Det fick vi idag. Keep 'em comin' säger vi om det. Vi lyckades också gå på café. Nu är vi officiellt lattemorsor alltså.

Liten är inspirerad av Bette och Tina

I ett avsnitt av L word hörde jag för första gången talas om något som hette attatchment parenting. Versionen som Bette och Tina ägnar sig åt i serien är att de bär bebisen hela tiden och aldrig lägger ned den vilket retar upp deras socialtant oerhört. I verkligheten handlar det säkert inte om att man aldrig någonsin lägger ned bebisen, men Liten har i alla fall bestämt att det här är ett bra sätt att uppfostra bebisar på. Han har kommit fram till att man sover bäst i famnen och inte i någon form av egen säng. Vagnen går an, för den rör sig, men inget annat, förutom korta, korta stunder. Dygnet runt. Vi hoppas att vår socialtant inte kommer att vara lika aggressiv när hon kommer hem till oss i februari:

Konsten att ta sig utanför lägenheten

När man inte har inte har lämnat hemmet på flera dagar blir man visst helt slut av att ta sig fram och tillbaka från ett dop. Liten reagerar tyvärr inte på dagens upplevelser med utmattning och god sömn...

Nu: Independence Day på TV. Har nog inte sett den sen den kom ut. Det är något visst med katastroffilmer.

Man vet att man har blivit blödig när...

... när man blir gråtmild till "I ett hus vid skogens slut"

I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut, haren skuttar fram så fort, klappar på dess port, hjälp ack, hjälp ack, hjälp du mig, annars skjuter jägarn mig, kom ja, kom i stugan in, räck mig handen din

Ok, jag kan officiellt ha spårat ur nu. Bloggmässigt alltså. Igår äppelpaj, idag tomten.

Bäst jag kompenserar med en bild:

Om man vägrar äta sin dagliga frukt blir det paj av den istället

K tyckte att jag kunde äta upp äpplena som kom i grönsakslådan som jag skulle ha avbeställt. Det ville inte jag. Då bakade hon äppelpaj istället. Den var god. Jag får väl öva på det där med att låtsas gilla sånt som är nyttigt mer än sånt som är onyttigt när Liten blir större då.

Liten fyller en månad!

Man måste börja indoktrinera i tid

Liten och jag har haft schlagerdisco, allt för att skola in honom på den rätta musikaliska banan (K skulle INTE hålla med!). Han somnade redan på tredje låten, "Leva livet" med Lill-babs. Helt klart uppskattat alltså tänker jag.

NU är jag officiellt föräldraledig

Idag har jag jobbat min sista dag till augusti. Elevarbeten är införda och tillbakalämnade, en överlämning till vikarien om mina små sötnosar är skriven, plats i bokhyllan skapad och skrivbordet städat.

Just nu

Star wars 3 och en högljutt snarkande bebis. Inte en bra kombination, speciellt inte som jag

1. då och då måste upp och och dansa lite när Liten skriker i sömnen

2. jag missade 2:an igår och har inte sett dem sen de gick på bio. Den här har jag aldrig sett

3. jag har nått en helt ny nivå av trötthet som gör det omöjligt att följa någonting mer komplicerat än typ "studiopubliken skrattar, alltså skrattar jag också"

Det är bra att...

... kunna slänga upp en videosnutt på en bebis när man inte har något annat att säga. Tråkigt tycker en del, skoj tycker andra. Här är han i alla fall, Liten, och jag lovar att det här är det mest vakna han har varit sen han föddes.

Mitt decennium

2010. Ett nytt decennium som sagt. Förr kunde jag tycka äldre människor var lite luriga som kunde säga om en, säg 20-årsperiod, att ”gud va fort tiden går, det känns som igår.” Nu börjar jag fatta vad de menar. 10 år sedan känns inte alls länge sen. Nyår får mig alltid att tänka tillbaka på året som gått, då måste man ju tänka tillbaka på de senaste 10 åren i år. Återkom imorgon om jag tråkar ut er! ;)

2000 – nytt millennium och Fröken H var en ganska så oskyldig liten 23-åring. Fortfarande hetero och i stadigt förhållande sedan sent 90-tal.

2001 – förändringarnas och uppbrottens år, förflöts mestadels på Nya Zeeland, pluggandes och festandes.

2002 – Hemma igen och nytt liv, nya tag inleddes. De tokiga studentåren med galen kåraktivitet och ännu fler fester inleddes. Jobbig inledning, men ett ganska bra år. Lillkatten och storkatten dök för övrigt upp detta år.

2003 – fortsatte i samma stil med några halvdanna försök till att hitta den rätte.

2004 – nu mer seriös kåraktivitet i form av kårpolitik och en massa styrelser, nämnder och tjusiga baler. På en sådan bal upplevdes en plötslig förälskelse i en tjej. Några tafatta försök (bestod mest av läsning av Mian Lodalen och Stjärnor utan svindel) att komma ut ur garderoben gjordes för att sedan raskt kliva in igen. Periodvis ett lite deppigt år med 30-årskris i förtid.

2005 – äntligen, äntligen, äntligen klar med studierna.

2006 – Återigen ett förändringarnas år. Första lärarjobbet på heltid, första fasta anställningen och äntligen klivs det ut ur garderoben. K dyker upp i mitt liv! Ett mycket, mycket bra år!

2007 - blir sambo och söderbo

2008 – inleds med backpackande i sydostasien. Därefter haglar vuxenpoängen in: giftermål

2009 – Liten föds. Äntligen vuxen? Äsch nej, det är ju nu man kan börja bli riktigt barnslig igen. Legoland, Kolmården och tecknade matinéer – here I come!

Nyårsbrunch!

Den var godare än den ser ut, jag lovar, vår traditionella nyårsdagsbrunch. Nästa år orkar vi nog ta emot besök igen. Välkommen då, ni som känner oss på riktigt.

Ja, här går det villt till på nyår vill jag lova

Om någon skulle ha råkat se in genom vårt vardagsrumsfönster för en stund sen så skulle de ha sett resterna av vår nyårsmiddag bestående av alla våra älsklingssmårätter (inte så illa pinkat av två nyblivna mammor) men framför allt ett vilt party-for-two (and a half) i form av två fantastiskt tjusigt klädda kvinnor i bästa nyårsstasserna (mjukisbyxor och en säkert-nedspydd-tröja) stuffandes i bästa 70-talsstil, en bebis i sjal djup sovandes och en något brydd katt iaktagandes på lite tryggt avstånd bakom babysittern. Nyår 2010 får vi allt ta det lite lugnare och mindre glamouröst. Gott nytt år!!

PS. Notera att i alla fall Liten är festklädd i kusin-ärvd dress

Idag:

Nästsista dagen på ett decennium. Till kommande decennium önskar jag mig fred på jorden, att klimathotet avvärjs och mänskliga rättigheter till alla. Inga små krav alltså... haha.

Framsteg?

Se så nära Liten lillkatten vågar sig (strunta nu i hennes misstänksamma blick). Ibland är hon till och med kvar i rummet när Liten börjar skrika.

Sverige - landet Kafka?

Att få barn innebär tydligen inte bara kontakter med försäkringskassan utan också en inblick i kontrollstaten Sverige. Min son kan inte få mitt efternamn som mellannamn för han är helt enkelt inte min son i lagens ögon. Dessutom måste faderskapet utredas och hans konception bevisas. För säkerhets skull måste man fråga min fru om hon hade sex med någon eller några män under den aktuella tidsperioden. Sedan ska en nämnd besluta om att man nog borde lägga ned den där faderskapsutredningen. Som grädde på moset måste jag sedan adoptera Liten. I den ansökan ska jag förklara VARFÖR jag vill adoptera Liten. När folket sen väl har förstått varför jag i herrans namn nu tvunget vill adoptera det där barnet så måste jag och K utredas och kollas upp. Bäst att man hör efter om vi har god ekonomi, om våra föräldrar accepterar Liten och sättet han blev till på samt när vi kom på att vi gillade tjejer, om det var jobbigt att komma ut, om vi har varit tillsammans med killar och, slutligen, om vi har försökt skaffa barn med män förut.

Genetik schmenetik

"Han har ditt hår, K, och Hs ögon"

Syskonbarnet är härligt befriad från kunskaper om genetik. Tänk om alla var som hon. Det vore mysigt.

Mötet

Julen firades med morföräldrar, god mat och snö, men också med katterna som varit utackorderade sen Litens födelse. Katterna är paniskt rädda för barn i alla storlekar, men lillkatten nosade försiktigt på Liten och höll sig sen i närheten. Tills skriken satte igång vill säga. Storkatten däremot verkade nervös och höll sig undan. Lillkatten är nu hemma och verkar på något vis fatta att just det här barnet hör till familjen. Hon springer visserligen iväg när han skriker men ligger inte och skakar av skräck under sängen hela tiden som hon hittills har gjort när vi har besök av bebisar och barn. Hon har till och med sovit i vår säng när Liten också låg där och sov. Värsta modiga katten.

I'm Dreaming of A White Christmas

Och så blev det äntligen en vit jul även i Stockholm. Kan inte minnas när vi hade en senast. God jul allihopa!

Dan' före dopparedan'

Julafton är snart här och jag är inte redo. Klapparna är inte inslagna och vissa inte ens inköpta och julpyntet är inte på plats. Har liksom haft annat att tänka på. Vi gjorde något slags försök till julstädning i morse vilket mest slutade med att jag hade sönder dammsugaren. Nåja, årets bästa julklapp är i alla fall redan här och nu, många timmar och en liten julafton hos stolta morföräldrar senare, är nog julstämningen på plats. Liten var måttligt intresserad av det där med klappar och gran och sov sött genom klapputdelningen.

"Alla komediserier är så mycket roligare nu när man är trött hela tiden"

Sömnbrist har en del oväntade fördelar.

Yes!!!

Skolavslutning och jullov! Äntligen är jag föräldraledig på riktigt. Eller ok då, jag måste in och städa skrivbordet och fixa några saker hemifrån, men det går snabbt och kan göras precis när jag vill och har lust. Hade jag fött Liten hade jag INTE kommit in till jobbet de här veckorna. Då hade det fått lösa sig på något vis, även om det är svårt att bara dra så där mitt i betygssättningstider när man är lärare.

Liten goes retro

Om man trotsar snöovädret...

Om man tar en sväng runt kvarteret har man sedan förtjänat varm choklad och vispgrädde (om man orkar göra den och har grädde hemma, alltså inte) eller kaffe och lussebulle (varje gång vi äter en tackar vi vår lyckliga stjärna att vi hann baka innan bebisen kom). Därefter tittar man ut på det här:

Bortskämd

Jag och K blir riktigt bortskämda av mina föräldrar som kommer med matlådor för att vi ska kunna ägna oss helt åt Liten den första tiden och slippa laga en massa mat. Idag kom mamma dessutom med hemlagad tryffel. Svullandet fortsätter med andra ord.

"Nu kan vi lika gärna svulla fram till jul"

Man skulle ju kunna tänka sig att en bebis innebär fullt upp 24/7, men det innebär också en massa pauser när Liten sover i famnen och en av oss är ganska låst. Då kan man ju liksom inte göra så mycket annat än att fika, fika, fika och äta snacks. Och det är ju ändå snart jul. Följaktligen kommer K, som plötsligt behöver äta mycket mer än förut, vara smal som en sticka när det nya året tar sin början och jag kommer att se ut som en köttbulle. En vegobulle då, om jag får be.

Lika som bär? del 2

Lika som bär?

För trött för att skriva.... då får Liten prata istället

Snöstorm och takeaway latte - inte en bra kombination

Bilden togs vid lunch, sen var vi tvungna att gå ut, till BVC för att väga Liten, och då tog vädret förstås mer snöstormskaraktär. Efter vägningen passade Liten på att kissa på min höstjacka, det var ju liksom dags att ta fram vinterjackan... K och jag envisades sedan med att köpa varsin latte och gå i snörusket och försökte tycka det var lika mysigt som häromdagen. Det var det inte.

Ja se det snöar, ja se det snöar...

Snö! Värsta vintern har kommit bara sådär utan att jag märkte det. Jag som halkade iväg till jobbet i gympaskor och höstjacka. Att vara på jobbet igen kändes nästan lika surrealistiskt som att ha fått barn. Det var också där jag kände hur trött jag egentligen är. Nåja, föräldraledighetsbubblan blir trevligare om jag får avsluta jobbet, lämna över och sätta betyg. Men kul är det inte. Jo, träffa elever och kollegor är ju lite trevligt.

Lucia- och 1-veckasfirande

Liten är en vecka gammal. För en vecka sedan förändrades våra liv totalt. Vår lägenhet är i alla fall ett inferno av bebisfiltar, amningsattiraljer, bebiskläder, barnvagn och allehanda grejer vi inte hinner plocka undan och våra hjärtan är fulla av kärlek och typiska förstagångsföräldranojjor. Dygnet då liten föddes var något hysteriskt och som tur är ryckte morföräldrarna in och städade medan vi var på BB. Annars hade det varit ett inferno på riktigt här:

lördag 5e december
9:oo frukost
10:00 handlar ingredienser till lussebak
11:00 bakar lussebullar
13:24 lussebullarna klara, äter lussebullar och dricker kaffe
13:40 går iväg till släktkalas
14:10 anländer till släktkalas
16:30 lämnar släktkalaset med två av syskonbarnen, 3 år respektive 9 månader
17:00 fullt ös med lek, hälften av innehållet ur leklådan dras fram, och vakt av bebisen så att den inte skadar sig i vårt inte-särskilt-barnanpassade-hem
18:30 middag, massor av pasta på golvet och kladd på golvet
19:00 Sätter på Wall-E och äter popcorn
19:30 Nattning av bebisen inleds, K kollar på Wall-E med 3-åringen
20:10 Bebis somnar
21:00 Föräldrarna anländer och hämtar barnen, vi sitter i soffan, utmattade och stirrar på TVn
22:20 vi går och lägger oss, pratar om dagen, känner på magen hur liten rör sig en massa
22:30 ett ljudligt "knäpp" hörs - vattnet går
22:31 ringer förlossningen, rusar runt och slänger i saker i väskan som inte är helt färdigpackad, katterna springer skärrat fram och tillbaka
22: 59 ringer taxi
23:02 ringer föräldrar och säkerställer katternas vel och vä de närmaste dagarna
23:16 framme på Danderyds sjukhus
00:30 K öppen 6-7 cm
02:10 K öppen 10 cm
06:10 K börjar att på allvar försöka få ut liten
06:45 Liten föds och gallskriker
07:00 K rullas in på operation för att sys
07:00 Jag ensam med liten och försöker värma honom
11:15 K kommer äntligen upp till oss på BB från uppvaket

Om att lära sig skriva på datorn med bara en hand

K: kunde du skriva på datorn när du hade lillen i famnen?
Jag: Jaaa...
K: Hur fick du stora bokstäver?
Jag: Va? (fattar till slut och förklarar)
En stund senare:
K: Hur ska jag skriva utropstecken?
Jag: SHIFT-tangenten med typ tummen och ett annat finger på utropstecknet. De ligger ju nära varandra ju.
K: (kisar mot tangentbordet) aha... ja där.

Första promenaden avklarad

Vi firade genom att avsluta på butiken-på-hörnet och köpa latte. Ägaren gratulerade och gav oss choklad.

Jäkligt snygga byxor har jag också.

Glad försenad andra advent

Det blev inte riktigt av att vi firade andra advent i söndags. Vi upptäckte det andra ljuset idag, alldeles otänt. Det har vi rått bot på nu. Plus lite firande med choklad och chips. Chips och dipp var intressant nog också det jag åt en timme innan allt brakade lös i lördags kväll. Den enda lugna stunden på ett i övrigt hysteriskt dygn. Nu ska jag gå och lägga mig.

The Night Shift

K och jag har för tillfället delat upp nätterna i två pass så att den andra ska få sova. Mycket romantiskt med skilda sovrum, men skönt att i alla fall få 6 timmars sömn. Om man inte väcks av grannbebisen istället förstås. Nu kan vi i alla fall äntligen ge igen lite... hihi. För vår bebis skriker HÖGT, liten som han är.

Hemma igen:

Hmm... det är svårt att komma på bloggämnen när man har varit instängd på en BB-avdelning i 3 dygn och dessutom är helt förhäxad av orsaken till vistelsen. Nåja, förr eller senare lär jag väl blogga även om annat än detta lilla underverk.

I bubblan på avdelning 16

Först visste vi inte hur vi skulle stå ut här i flera dygn, men tydligen kan man vänja sig vid att isolerad från omvärlden pyssla om sitt lilla knyte, slippa diska, städa och laga mat samt att vid minsta oro över knytets väl och ve kunna ringa på en klocka så kommer snälla barnmorskor och undersköterskor in och pratar med mjuka röster.

Att blogga med ena handen och ha en bebis på andra armen är inte så lätt, men det går.

Oj då

Han kom visst nu. Närmare bestämt på Tomtens dag, 6 december, 6:45. Osäkert om lillen hade bråttom ut för att fira andra advent, lucia och jul eller om K fick nog och kickade ut honom. Kommen är han i alla fall, 3 1/2 veckor för tidigt och yttepytte liten på 2700 g och 47 cm över havet. Som ni ser är han den sötaste av de sötaste. Till och med sötare än min 18 gullungar på jobbet. ;)

Lusselelle, lusselelle

Lussebullarna enligt Ks familjerecept äro bakade. Med 7 paket saffran.

Jäkligt välbehållen...

Fick klart för mig idag att alla på jobbet nog inte har stenkoll på att jag ska bli förälder, alternativt HUR detta går till. Så här kan det ha gått till på ett möte på mitt jobb häromdagen (jag var själv inte med...)

Kollega 1: Ja, det är ju hög tid att tänka på en vikarie åt H. Det är ju dags snart.
Kollega 2: Jag måste säga att H har hållit sig väldigt liten och smal. Det syns ju inte på henne...
Övriga kollegor: (frustar av skratt misstänker jag) Eeehhh, men alltså, H är inte gravid. Hennes fru är det...

Däremot glömde jag att fråga hur kollegan ifråga reagerade när hon fick vet hur det hela låg till.

Ah the bliss....

När huvudvärken släppte. Vad är det här för skräpinfektion egentligen? Usch. Jag känner mig som en urvriden disktrasa ungefär.

Nu: Twilight eller inte Twilight? Jag har nästan lovat en av mina elever att jag ska läsa den. Men jag är skeptisk, trots att jag i allmänhet gillar typ Buffy, Harry Potter och Sagan om ringen och sånt.

Lucköppningen är här

Erkänn, december är ju lite fest mest hela tiden. Ljus, mys, musik, pepparkakor och julbord. Och lucköppningen som räknar ned till julafton. Möjligen ska det vara en chokladkalender för att VARJE dag verkligen ska bli en fest.

Varför väljer ni inte ett fint namn, som Erik?

Förutom frågan "blir du pappa eller mamma" (samt svaret "pappa" efter frågan "vad tycker ni?") så fick jag, av mina elever idag, också ett antal namnförslag till bebisen eftersom vårt tilltänkta namn till den visst inte passade i smaken:

"VA?"
"Är det ens ett namn?? Det låter som en del av en maskin!"
"Men H, om ni nu ska ha ett namn på E, varför väljer ni inte ett fint namn, som Erik?"
"Ok, ok, bara ni inte döper den till Bodil, lova det!"

Övriga förslag: Gandalf, Rudolf, Heffaklumpen, Nalle Puh, Bamse.

Förutom att de förolämpade mitt kommande barns namn så är de de gulligaste 12-åringarna i stada.