Först visste vi inte hur vi skulle stå ut här i flera dygn, men tydligen kan man vänja sig vid att isolerad från omvärlden pyssla om sitt lilla knyte, slippa diska, städa och laga mat samt att vid minsta oro över knytets väl och ve kunna ringa på en klocka så kommer snälla barnmorskor och undersköterskor in och pratar med mjuka röster.
Att blogga med ena handen och ha en bebis på andra armen är inte så lätt, men det går.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar