Piggelin - det är inte jag det

Nä, imorn får jag blogga roligare.

Piggelin

Det är jag det. Måste ha fått ovanligt mycket sömn i helgen för här sitter jag och och är pigg, pigg, pigg medan K har stupat i säng, utmattad av allt röjande i helgen. Liten sover som en stock sedan två timmar. Härom natten sov han föresten 6 timmar i sträck. Det ni!

Värsta festmiddagen lyckades vi få till

Trots att vi röjt i lägenheten hela dagen och Liten snorar och gnäller.

Liten önskar God Helg

Själv är jag helt slut. Å andra sidan kanske Liten med för nu har han sovit i över två timmar utan att vakna. Den eviga följetongen, jag vet, men det händer fortfarande inte ofta, trots inlägget för några dagar sen.

Det där med att uträtta ärenden med bebis i släptåg

It's not all it's cracked up to be. Stackars Liten som inte är överdrivet förtjust i att åka vagn har tillbringat mycket tid i den idag.

Vardagskomik i det Litenska hemmet

En ljusning i tunneln?

Igår sov Liten mellan 19:30 och 01 utan att vakna. Tjoho?

Och plötsligt är man en sån där som rusar hem när arbetstiden är slut

Det borde väl alla göra egentligen kanske, men artighet och hyfs har alltid hindrat mig från att rusa iväg på det exakta klockslaget. Idag påpekade jag istället - när mötet inte verkade lida mot sitt slut i tid - "nu är klockan 17, nu GÅR jag." Sen fick jag dåligt samvete förstås. Å andra sidan fick jag dåligt samvete för att jag kom hem så sent också. Livet som arbetande småbarnsförälder: konstant dåligt samvete, både hemma och på jobbet.

Flytthysterin har redan börjat

Trots att det är 2 månader kvar tills flyttlasset ska gå. Men plötsligt måste man ju sälja den här lägenheten och göra den fin och allt. Jag, som har svårt att slänga saker, tycker att det är lite traumatiskt. K, som avskyr för mycket grejer, njuter nog litegrann mitt i städstressen. Liten tycker mest att det är tråkigt och jobbigt trots att han nu har en större yta i vardagsrummet och hasa sig fram på.

Liten ska bli förortsbo

Så har vi visst plötsligt köpt lägenhet och måste lämna Söder. Men det blir bra med en lägenhet som har balkong, barnvänligare gård, större ytor och fler rum.

Det där med sömnbrist...

Innan Liten föddes stupade jag i säng kl 22 varje kväll, ibland mycket tidigare och tog mig med stora svårigheter upp ur sängen kl 6 varje morgon. Så fort eleverna hade gått hem vid tre kände jag mig sen dööödstrött. Nu känns det ungefär likadant, MEN jag sover ju mycket mindre. Knubbsälen Liten sover ju liksom inte snällt mellan 22 och 6 när jag vill sova. Det går tydligen ändå. Man vänjer sig. Även om jag ser fram emot den natt då jag får sova sådär en 8-9 timmar i sträck igen...

"Du har varit efterlängtad"

Tänk så glad man kan bli av att få höra sånt av sina elever och deras föräldrar.

Väl hemma kommer knubbsälen mot en, strålande av glädje och med en fart som har ökat väldigt på bara två dagar.

Familjens knubbsäl:

It's official: nu tillhör jag de tristas skara

De som går hem från kick-off-festligheterna redan kl 23 alltså. Och var det värt det? Ja och Nej. Ja, för att inte vara supersupertrött på jobbet (och tydligen den enda som inte kan hantera och dölja detta tillstånd utan får absolut ingenting gjort) och för att kunna hantera Liten kl 6 på morgonen utan allt för stort lidande. Nej, för att stämningen dagen efter på jobbet är ändå sådan att det är svårt att få särskilt mycket gjort. Och då hade jag ju lika gärna kunnat stanna längre och vara riktigt trött.

Rapport från hemmadagarna:

Det blir mycket av det här. Men vi har också varit och hälsat på K på jobbet och bekantat oss med djuren där. Liten var galet glad mest hela tiden och ville helst klättra in till både kaninerna och kossorna, men fåren var tydligen lite väl högljudda och frammanade en viss skepsis hos Liten:
Tuppen å andra sidan var ju bara droppen, då trillade tårarna. Dramatiskt värre.

Nu blir det jobb istället och Kick-off med diverse festligheter.

Föräldraledig halvtid, jobba halvtid. Iakttagelse 1:

Massor av kaffe jobbdagarna och alldeles för lite hemmadagarna. Å andra sidan kan detta komma att jämna ut sig när eleverna kommer tillbaka. Då hinner man inte dricka kaffe på jobbet heller.

Å här vare lördag

Det har shoppats (6 par byxor i stl 80, av någon anledning), fikats, ätits vinbärspaj, lekts med morföräldrar, lyssnats på min fantastiska performance av Hajarna, badats och sovits.

Men, K, hur ska vi göra med de där vinbären nu då?

Vi har tjockat på oss under vår tid på landet och har infört sockerförbud igen (som jag gladeligen bryter mot på jobbet om jag får chansen). Men i vår tjusiga frukt- och grönsakslåda kom denna gång en ask med vita vinbär. Då går det ju faktiskt inte att komma ifrån det faktum att man måste göra paj av dem. Så är det bara. Efter en lång arbetsdag var det som kändes viktigast för mig tydligen att få K att inse det.

Fröken H - snart fröken igen

En halvdag och en heldag på jobbet avklarade. Roligt att vara tillbaka bland kollegorna och roligt att få planera inför läsåret, men lååångt att vara borta från Liten. Men det roliga med att få jobba igen väger nog över, det är ju ändå bara halva veckan.

En ny era

Den där en av oss jobbar och den andra är hemma. Idag var det jag som var hemma med Liten hela dagen. Det gick bra, men ovant var det och dagen kändes ganska lång. Nu sover han som en stock och hoar i sömnen. Undrar vem som har tröttat ut vem idag egentligen?

Happy Pride!

Ja, i efterskott då. Litens favoriter var en vimpel som några gick och bar på samt löven på det träd vi sedan stod under och tittade på paraden.