Man blir ju upprörd

Idag fick jag en smärre chock när jag kom in i arbetsrummet på morgonen. Över helgen hade alla körsbärsträd ute på innergården huggits ned. De var stora och säkert hur gamla som helst. På våren med fantastiskt vackra körsbärsblommor, på hösten med färgsprakande löv och på vintern kunde snön gnistra på grenarna utanför våra fönster tre våningar upp. DESSUTOM hade en duva byggt bo precis utanför vårt arbetsrum (i trädet alltså) och i fredags såg vi ungarna för första gången. Nu är de borta. Mina kollegor, som kanske tycker att jag överreagerar något, försöker intala mig att man säkert tog bort fågeln och ungarna till något tryggt ställe där de nu lever och frodas. Säkert. Påskharen finns nog den också.