Moln eller aska - det är frågan

Ett grått moln drog in från havet över oss i förmiddags på en annars strålande dag och försvann vidare inåt land. Hmm. Aska från Island? Eller plötslig, lite grå, dimma?

Vi har det ju ganska bra här i stugan trots allt...

Lite synd är det ju att behöva lämna stället när vitsipporna och påskliljorna precis har slagit ut och första rosévinet är intaget. Men, Stockholm är också fint. Tur det.

Köpenhamn tur och retur

Visit i Köpenhamn och vi har kollat in våren, suttit på årets första uteservering och lärt oss att allt går långsammare när man har barn med sig. Samt att sagda barn är en ganska så högljudd och bestämd bebis. Superglad när han är glad och jättearg när han är arg.

Månadens badpojke

Liten badar ytterst motvilligt här på landet i baljan som är lite stor och läskig utan sittinsatsen. Ett nyvaknat intresse för Alice Anka och hennes vänner gjorde upplevelsen mindre otäck.

Stockholm i mitt hjärta

Så här såg det ut sist vi var där. Hur ser det ut nu? Landet är mysigt, stugan är mysig (och mer rymlig än lägenheten hemma samt med terrass och trädgård), men lite Stockholmslängtan börjar göra sig påmind hos mig. Där finns ju vänner, caféer, affärer och öl. Allt som vi inte har råd med just nu med andra ord. Tur att vänner är gratis.

Prosit!

Solen strålar här i Halland i kapp med mina nysningar. Trodde jag höll på att bli förkyld tills K påminde mig om att samma fenomen dök upp vid ungefär samma tid förra året och blev mystiskt bättre med hjälp av allergimedicin. Jag har visst blivit pollenallergiker på gamla dar.

Så lata som man bara kan bli

Har vi varit idag allihop. Eller i alla fall jag och Liten (som sov 3 timmar mitt på dagen), K gick en rask promenad i regnet. Svullandet börjar sätta sina spår. Konstigt nog gå vi på fler och längre promenader hemma i Stockholm...

Soool!

Tankevurpa del 2

Hus eller lägenhet? Söder eller utanför? Helt klart för mycket tid att tänka i stugan trots besök av morföräldrar. Vi får hoppas på sol imorn så vi kan tänka på att det är vår, vår, vår istället.

Med regn kommer tankevurpor

Inregnad i stugan i två dagar har jag fastnat i en ångest-tanke-vurpa om när Liten ska börja dagis och skola och måste möta alla knasigheter som samhället har att bjuda på. Hur han kanske redan vid 2-3 års ålder lär sig att pojkar helst ska vara tuffa, inte gråta och leka bara med bilar och actionhjältar. Och om man vågar bryta mot den normen kanske blir retad.

Ingen påskhare, men väl än påskmus

Påskmusen hade lämnat små påskpresenter i kök, badrum och sovrum när vi kom hem igår. Nog för att möss är söta, men jag slipper gärna möta en när jag går på toa med Liten mitt i natten. Kommer sluta med att jag skriker högt och tappar Liten i golvet. Hua. Men nu har K stampat och sjungit i badrummet så förhoppningsvis är kusten klar. Och musfri.

En lång fredag

Nog för att det är långfredag och allt så det är väl som sig bör, men efter en sömnlös natt, grått väder och en biltur från Skåne där Liten åter behövde konstant underhållning (läs do-re-mi) och dessutom lärt sig skrika i en frekvens jag inte trodde var möjlig före dagisdebuten (troligen nyligen inspirerad av sin kusin), har denna långfredag känts osedvanligt lång. Väl hemma i stugan kollapsade jag och K i soffa respektive fåtölj. Liten däremot, har efter en tupplur varit på utmärkt humör och jobbat på att göra sin mamma H ännu mer lomhörd än hon redan är.

Liten förevisar: hur man blir hes

Det blir en dag på stranden, en dag på stranden

Jag har lovat K att bada om hon bär ner mig hela vägen till havet. Eftersom hon inte orkade det just idag blev det bara en promenad längs stranden när det nu helt plötsligt blev soligt igen.

Tillbaka i stugan

Efter besök i Göteborg. Vädergudarna var inte på vår sidan men vi hade väldigt trevligt ändå. Liten var tyst-lugn-snäll-bebis första dagen och pladdrig-varvat-med-skrik-och-protest-bebis andra dagen.

Earth Hour Revisited

Förra året satt jag ensam i mörkret och deltog, i år är vi hemma båda två, numera tre. Fast K påpekar att vi har idkat earth hour många timmar ända sen Liten föddes när vi släckt ned överallt och försökt lära honom vad som är natt och dag. Man kan ju alltid hoppas att det påverkade energiförbrukningen, men å andra sidan såg vi på TV till långt in på natten istället. Nåja, nu gäller det bara att komma ihåg det i en timme.

Hallands bäst bevarade hemlighet?

Hemgjord italiensk glass mitt ute på landet bland fält, hästar och ett naturreservat. Eller så är stället känt i hela södra Sverige och jag är bara en dum stockholmare som inte vet nåt. Så god glass att man utan att tveka tar bilen och kör dit vid första bästa solstråle i alla fall. Och jag som inte alls är någon glassätare av rang, men det här kan till och med jag äta.

Nu: fredag, vin och Criminal minds på kanal 5 play.

Våren har varit på besök

För bakslag är ju att räkna med men idag var det plötsligt fullt ös på solen och plusgraderna. Termometern på terrassen visade 20 grader och Liten har varit utomhus utan ytterkläder för första gången i sitt liv och på promenad utan filt i vagnen.

Tillbaka till Ullared

Andra gången gillt för mig, första för K och Liten. Liten sov sig igenom hela upplevelsen och var sedan piggelin i bilen hem och krävde underhållning. Inte får man sjunga vafan som helst heller utan do-re-mi ur Sound of Music ska det vara när mungiporna börjar åka nedåt. Efter att ha sjungit den ett okänt antal gånger upptäcktes som tur är att även en annan låt är helt ok: Bär ner mig till sjön.

Bästa köpen annars idag är en örontermometer som på mindre än 1 sekund talar om att jag har lite feber (trodde jag var frisk jag men se!) men att Liten och K inte har det samt ett par varma sockar i 100% akryl. Det ni!

En vecka senare...

Tur att vintern inte har bitit sig fast fullständigt. Solen fick vi också se idag, och trevligt har vi haft.

Det är nåt visst med landet

Jag har redan läst min första bok. Kan ju bero på bristen på TV-kanaler. Från att, sen Liten föddes, ha följt ett oändligt antal TV-serier långt in på natten, kollar vi nu nästan inte alls och går och lägger oss tidigt, tidigt för att åtminstone en av oss ska orka upp med Liten som har börjat vakna kl 6. Nåja, så länge han är frisk får han vakna när han vill (ja, helst inte 5 då...). Idag har vi fått höra hans vanliga röst igen. Bra det.

Solen har lyst med sin frånvaro sen vi kom hit

Men idag tittade den fram lite grann i alla fall och vi såg stranden för första gången. Annars ligger vi lågt, Liten har gått och blivit hes. Osäkert om han har skrikit sig hes eller om han är förkyld-med-bara-heshet. Det skär i alla fall i hjärtat varje gång man hör hans hesa stämma.

När man minst anar det...

... får man sig sin första mysmiddag själva med bebisen sovandes alldeles allena i sängen. Tur att vi var i stan just idag och köpte vin.

Att vara lattemorsa på landet - det är svårt det

Men idag lyckades vi faktiskt få en. En latte alltså. Vi tog oss till grannbyn och drack latte med våffla till. Och var pinsamma nog att fråga servitrisen om det var torsdag eller fredag... Dagarna i stugan har ju liksom sett likadana ut, vädret har inte riktigt uppmuntrat till någon längre utflykt och med bara tre TV-kanaler har vi valt att ignorera den istället. Imorgon blir det utflykt till staden. Om inte annat för att vi är sugna på att köpa vin.

Dagens drama

Liten har lyckats vända sig från mage till rygg. Typ.

PS. Ingen bebis tog skada vid inspelningen av denna filmsnutt.

Tänk vad mycket bättre det känns när man

Har rinnande vatten
Har varmt i huset
Har fått sin necessär med allt möjligt viktigt skickad till sig från Stockholm
Har VARMT rinnande vatten
Inte är drogad av åksjukepiller
Fått sova mer än på länge
Har tagit det lugnt, slappat och pysslat hela dagen
Har internet och har kollat att TV-kanalernas playprogram går att kolla på
Plötsligt har ett barn som faktiskt går att lägga ned när han ska sova middag, ett tag i alla fall
Har ett barn som kan roa sig själv kortare stunder utan att gallskrika om man är längre än 20 cm bort

Livet leker som ni ser.

Äventyret har börjat

Vi är anlända söderöver och har alltså lyckats förflytta vårt pick och pack till landet (tänk att någon så liten kan dra med sig så mycket packning). Borde ju ha tagit bilden tidigare när solen lyste och himlen var blå, men en viss panikkänsla spred sig när vattnet inte gick att sätta på utan att det sprutade. Den kallaste vintern Halland har skådat på länge har frusit en massa rör. Här kommer dock Vattenverket inom ca en timme och fixade allt på några minuter. Pust, jag är inte gjord att bo en månad utan rinnande vatten.

Nu bär det av!

Väskorna är packade, bilen står och väntar. Imorgon far vi söderut. Med halva bohaget med oss känns det som.

Coolaste bebisen i stada

Ska ha schlagerkväll dessutom. Eller rättare sagt, han ska förhoppningsvis sova och hans föräldrar ska kolla schlager i goda vänners sällskap.

Fredagsmys en la casa de Liten

Success!

Litens klor har nu återgått till att vara naglar.

Jag väljer att tro att våren är på väg

Solstrimmorna har nått in i vårt vardagsrum och jag har blivit lite solröd på kinderna.

Drömlunchen

Ost. På riktigt. Bara ost. Idag åt jag friterad ost till lunch. Mozzarellapinnar och såna där chili cheese bollar. Mmmm. K tyckte, kanske med viss rätta, att jag var spritt språngande, men jag klarade resten av långpromenaden finfint.

Livet är bra tufft när man är Liten

Så här förväntansfull och oskyldigt ovetandes var Liten när han rullade iväg till sitt livs första vaccination. Uppenbarligen helt klart värre än att bli klippt i fingret av mamma. Mycket värre...

Jaha

Här firar man 8:e mars med att titta på Svenska Hollywoodfruar.

Dagens trauma

Litens naglar har gått och blivit lite längre än vad som är lämpligt på en bebis som knappt fattar att han har händer och fingrar som han kan klösa sig själv i ansiktet med. Efter några misslyckade försök att fila ned klorna samlade jag mod och tog fram nagelklipparen. En nagel gick bra, nästa blev det lite mer än bara nagel från. Yttepytte blod, lite pip från Liten (att råka dunka huvudet i golvet är tydligen mycket värre) och en mamma med massiv ångest, tårar och mardrömsvisioner om att halva fingret hade åkt av.

Liten firar 3 månader

Visserligen mest med gnäll, kink, skrik-och-panik och gråt, men han ler och skrattar emellanåt. Som imorse när morfar härmade Kalle anka.

Kolhydrat overload

Dagens matsedel:
Mackfrukost
Bulle
Lasagne
Morotskaka
Och nu, till melodifestivalen, lite chips. Svullandet har återupptagits tydligen (eller aldrig slutat). Hur som helst, en bra lördag. Jag har fått sol, jag har fått fika i trevligt sällskap. Nästan så att jag hade fått klå K i ölracet genom att få en till, men eftersom Liten som bekant är lite labil i humöret just nu kändes det bäst att gå hem och byta av K.

Asch, nu blev dagen just lite sämre när Alcazar inte kom vidare. Vafan.

On the edge

Det är Liten i ett nötskal för tillfället. Solskensperioden är nog över. Nu är det istället skratt ena stunden och skrik och panik nästa. Och en nyutvecklad blyghet för alla utom mammorna. Nå, snart far vi till landet och där får han ju nästan bara träffa oss. Då kanske han inser hur tråkiga vi egentligen är. ;)

Nu minsann!

Har jag fått gått ut och ta en öl. Eller ja, igår. Det var skoj. Skönt att vissa saker är sig lika från tiden innan Liten.

It's done

Hit ska vi. Fast först i juni.

Här har vi minsann aktiverat oss

K och jag är inga vidare förstagångsföräldrar på en punkt: det där med att dokumentera och skriva ned när första leendet var, klistra in navelstumpen (fast det hoppas jag att ingen gör...) och taxikvittot till BB i ett album och göra hand- och fotavtryck. Tur då att vi råkade ta oss till öppna förskolan just en dag som denna när nästan ingen var där och fröken tyckte att då måste man ju passa på att göra just gipsavgjutning av hand och fot.

Som efter ett träningspass

Jag och Liten har hälsat på på mitt jobb. Medan K var och tränade på riktigt sköt jag vagnen genom tung blötsnö ut till förorten. Skyndade mig för att hinna med tåget gjorde jag också, både dit och hem. Trevligt var det i alla fall även om Liten stal showen och jag knappt hann prata med mina kollegor. Kul att se dem - lite saknar jag jobbet, men bara lite. Åtminstone fina kollegor, mysiga elever och jobbet när man känner att man gör skillnad. Inte 40+ timmar i veckan, gå upp kl 6, stressa till tåget, aldrig hinna med det man ska och känna att man inte räcker till. Det är liksom ett annat tempo här hemma med Liten och K.

Man ska inte ropa hej...

Liten har sovit själv i sängen, på dagen, för första gången sedan han föddes för 12 veckor sedan.


Vi bakade raskt paj och kokade kaffe och tänkte att nu!, nu ska här mysas i lugn och ro.


Men tji fick vi, Liten sov bara en halvtimme, lagom tills allt var klart och i sin ordning och mysstunden skulle ta sin början vaknade han.

Värsta festen

Oj, oj, oj så mycket gott vi fick idag. Nu vill jag aldrig mer äta något annat än hembakta kanelbullar.

K vann

Racet om ölen alltså. Så här sitter jag med en Liten som sover och kollar på TV och äter onyttigheter. Ganska mysigt det också även om jag gärna hade vunnit...

Solskensperioder är av godo

Och Liten kan tänkas befinna sig i en. Alltså har Heroesmaratonet kunnat ta sin början och man kan faktiskt hänga med i handlingen (någorlunda, Heroes är förvånansvärt komplicerat).

Ovanligt söt - jajamensan

Idag utbrast en expedit spontat när hon såg Liten: "Åh vad söt, vilken gullunge. Ovanligt söt. Alla bebisar är ju faktiskt inte så söta." Tänk att man blir så fånigt glad att man måste blogga om det.

Hipp, hipp, hurra!

Det är Ks fölseda'! Och minus 20 grader och sol. Sol bra, minus 20 nej. Men vi kom iväg på semmelkalas i alla fall med Liten i stickat från topp till tå. Säga vad man vill om kylan, men solstrålarna har inte nått så här långt in i vårt vardagsrum sen i september.

Även en väderoptimist måste snart inse faktum

K och jag har planerat att åka till landet ganska snart, sådär i början av mars. K, som är väderpessimist, har oroat sig över att all snö kommer att vara kvar och att vi inte kommer att kunna köra ner dit (eller ha särskilt roligt insnöade i en vinterbonad, men ändå ganska kall, stuga). Jag, som är väderoptimist, har hela tiden sagt typ "äsch, i mars börjar alltid våren komma med lite plusgrader och på vägarna är det ingen snö i alla fall."

Hmm, snart är det mars, minus 15 och typ en meter snö.

Här händer det grejer

Att det ska vara så svårt

Det där med att hålla reda på dagarna. Igår trodde jag ju som bekant att det var torsdag, och idag trodde jag helt plötsligt att det var söndag. Höll helt på att glömma bort melodifestivalen (vilket antagligen hade varit till Ks stora glädje).

Jag kände mig övertygad

Om att det var torsdag idag. Men det är det ju inte. Nu är ju alla dagar ganska lika när man går hemma, sånär som på TV-utbudet. Av någon anledning är det alltid sämre till helgen. Om man inte gillar "familjeunderhållning" och filmer man sett tusen gånger förstås. Hur som, fredag är det och både K och jag längtar efter att få gå ut och ta en öl, eller ett glas vin. Den som bokar in en öldejt med en kompis först, vinner.

Sugen på semla hela dan'

Lösningen: chips nu ikväll, imorgon en semla. En god semla, inte vilken som helst.

En dag som denna

Fettisdag och allt, har jag inget fyndigt att säga men väl fångat Litens skratt på film.

Ordningen är återställd

Kaffe finns åter i huset, förkylningarna verkar ha kvävts i sin linda och vi har åter lyckats ta oss utanför hemmets väggar. Isoleringen gjorde i alla fall att vi lyckades påbörja vårt Heroes-maraton. Tur var väl det eftersom alla verkar vara sjuka och ställer in träffar med oss. Tror vi är uppe i en 5-6 inställda grejer under de senaste veckorna. Jag har njutit av den här vintern med all snö, men nu börjar även jag tröttna. Kyla, virus och snö: vik hädan!

Här är vi ju helt klart piggare...

Och så är kaffet slut och vi har inte orkat gå till affären.

Den här veckan har jag i alla fall en favorit

Manboy, manboy, you can call me manboy. En äkta schlager ska man lära sig refrängen på innan den är slut. Jag kan den nu.

Living the not so good life

Från sol-soppa-semla till sömnbrist-snor-snögrått. Liten säger inte thank god it's Friday, han säger "uuäää," mest hela natten, och dagen, lång. Det senaste tricket att få honom att somna är att slänga en trasa över huvudet på honom. Som på burfåglar ungefär. Önskar att det funkade på mig också.

Living the good life

Idag var det sol, soppa och semla som gällde igen. Och skumbad. Lyckades läsa ut min första bok sen Liten föddes (ok, sen i somras men det låter mycket bättre att skylla på bebisen). Inte allt för slitigt att vara föräldraledig med andra ord. I alla fall inte när man är två.

"Vem är det som ringer så här sent?"

Sa K för ett tag sedan. Klockan var åtta. Bara för att man har släckt lamporna överallt för att få en viss bebis att fatta att det är natt betyder inte att det är för sent för andra människor att ringa hit.

Tänk så lätt det är att virra till det

Idag blev Liten tagen för flicka. Igen. Så här såg han ut:

Just nu

Familjen annorlunda på TV. Jag erkänner att jag har fastnat, men nej, jag vill inte ha 10 barn. Det verkar... arbetsamt. Minst sagt. Men varför programmet heter som det gör fattar jag inte. Nog för att det är lite annorlunda i dagens Sverige att ha typ fler än 5 barn, men det är ju en massa andra saker som också kan göra en familj annorlunda. Som att ha två mammor t.ex. :)

Heroes maraton - eller inte

Det blev inte. Jag som köpt 3:e säsongen häromdagen för mitt födelsedagspresentkort (jag fyller i juli så det går inte undan precis) men Liten är inget kvällsdjur och gallskrek sig igenom första avsnittet. Eller så tyckte han att det var skräp bara. Nu nästan-sover han efter att ha vaggats till Dixisarna.

Mmmm

Chips och melodifestival.

Man vänjer sig fort

Liten är 2 månader idag, 9 veckor imorgon. Det går så fort säger de. Och det gör det ju. Samtidigt känns det som att vi har varit föräldrar hur länge som helst. Man vänjer sig fort vid lite sömn, kladd i alla former, få eller inga utekvällar och världens sötaste bebis. Fast jag tackar inte nej till den där utekvällen om den skulle dyka upp. Bara jag slipper vara bakis dagen efter så att jag orkar lyssna på samma speldosetruddelutt 129 gånger.

"Vi behöver inte ta igen sömn på dagarna faktiskt"

sa jag kaxigt igår. Vi sover ju i skift och får våra 6+ timmars sömn i uppstyckat format. Tydligen är detta lite living on the edge och inte behövdes det så jäkla mycket för att få både mig och K att gå omkring som zombies en hel dag för att sedan, just, sova middag. Nedan följer mitt lyckade recept till zombiestatus:

21:00-23:50 försöker sova medan K har Liten som mest skriker och äter. Misslyckas.
23:50-02:55 Liten sover, och jag försöker göra detsamma. Misslyckas. Istället blir det Criminal Minds, The District, Torchwood och The Practise.
02:55-04:50 Försöker sova medan Liten åter äter och skriker. Lyckas kanske, i alla fall på slutet.
04:50-06:00 vyssjar och gungar Liten till sömns till Dixie Chicks.
06:00-07:35 jag och Liten sover
07:35-08:00 Liten vill äta och jag får för mig att tvättstugetiden börjar åtta (den började nio)
08:00-09:00 sover

Note to self:

Om man vill kunna snacka skit över en kaffe i lugn och ro är det en god idé att ha frugan hemma som tar hand om Liten, inte att skicka iväg sagda fru på bio. Men trevligt var det ändå. Och filmen var tydligen bra.

Min pappa deklarerade att jag skulle bli statsminister, jag har andra planer för mitt barn...

Min plan är att Liten ska bli berömd musikalartist och ge mamma gratis biljetter till alla föreställningar. Gärna i New York. London går också bra. ;)

The home visit

Äntligen kan vi andas ut och konstatera att vårt hembesök inte kan mäta sig med detta på långa vägar. Skönt det. Nu är det bara att vänta på den fantastiska svenska byråkratin med nämndmöten, protokollskrivning, tingsrätt, fler protokoll, men sedan kan jag förhoppningsvis officiellt kalla mig vårdnadshavare till Liten.

Nattliga löpturer?

Nu har vi haft snö på marken i över en månad. När man inte behöver åka pendeltåg om mornarna får man tycka att det är mysigt med all snö. På vår gård är det nu typ en halv meter snö och någon engagerad granne har skottat en liten löparbana så att kan kan komma fram till cyklarna (som är insnöade) och till komposten. Jag tänker att råttorna kanske springer runt, runt där på nätterna.