Som efter ett träningspass

Jag och Liten har hälsat på på mitt jobb. Medan K var och tränade på riktigt sköt jag vagnen genom tung blötsnö ut till förorten. Skyndade mig för att hinna med tåget gjorde jag också, både dit och hem. Trevligt var det i alla fall även om Liten stal showen och jag knappt hann prata med mina kollegor. Kul att se dem - lite saknar jag jobbet, men bara lite. Åtminstone fina kollegor, mysiga elever och jobbet när man känner att man gör skillnad. Inte 40+ timmar i veckan, gå upp kl 6, stressa till tåget, aldrig hinna med det man ska och känna att man inte räcker till. Det är liksom ett annat tempo här hemma med Liten och K.