Att vara medlem i barnvagnsmaffian

Livet med en barnvagn i släptåg betyder att man måste tänka lite annorlunda ibland, typ "vi kan inte gena över den här oplogade lilla stigen över gräsmattan." Och att man blir motad i dörren på vissa ställen. Vi fick inte komma in på ett café igår utan fick vackert lomma iväg till det större, barnvänligare caféet längre ned på gatan. Jag är kluven. Å andra sidan gillade jag själv inte en invasion av barnvagnar och skrikande barn innan jag fick ett, å andra sidan tycker jag att alla borde vara välkomna överallt. Vi går ju om Liten blir allt för oregerlig och vi kan lämna vagnen utanför i värsta fall. Som kompensation blir man i och för sig betydligt vänligare bemött överallt annars med en bebis, som att bussen stannar mitt i gatan för att man kommer springande med en barnvagn och sen får även den utan barnvagn åka gratis.

En ganska vanlig dag

Fast solig. Solen är så sällsynt att jag tydligen måste blogga om varje solig dag. Sol, soppa, semla. Slösa bort barnbidraget.

Här lägger vi allt på oss

Men det blir inga före- och efterfoton på mig och K...

Dagens achievment:

Snöovädret till trots har jag lyckats klippa mig för första gången på evigheter (kan inte ens skylla på Liten). Kände att jag inte ville fortsätta se ut som något katten släpat in, trots småbarnsförälderstatusen.

Insnöad

Både bildligt och bokstavligen antagligen. Men framför allt har det snöat och blåst så mycket att vi har tvingats vara inne. Alla är rastlösa, inklusive katten (som iofs är innekatt och aldrig går ut). Lösningen blev scones och varm choklad.

Vi jobbar på att sova mer, Liten på att sova mindre

Inte är jag då någon filmare av rang och inte vill då Liten visa upp sina mer avancerade glädjeläten, men här är i alla fall ett bevis på att han

1. Inte alltid hickar

2. Har blivit lite piggare

Det där med sömn

Tydligen är det stor skillnad på att sova 3+3 timmar och 5 timmar i sträck. Man skulle ju tro att 5 sammanhängande timmar var bättre. Men icke. Nu ska jag gå och lägga mig för att få mina 3+3. Vi ses kl 00:00.

Tydligen lyser solen ibland

Idag kan ha varit typ andra eller tredje dagen med sol i hela januari. Liten har sett sol och ljus så sällan att han kisar förvirrat mot ljuset och ser bekymrad ut.

Även här blir det lördag

Det är ju lätt att alla dagar flyter ihop och blir till vardagstråk men idag lyckades vi få till en middag med tjusigare mat och lite vin. Filmkollandet slutade däremot efter långa diskussioner med att vi kollar på Buffy istället.

Progress? Not just yet

Allt fler män tar ut pappaledighet skriver dn idag. Det är ju fantastiskt bra, men ändå läste jag i Skriet från kärnfamiljen att det bara är ca 0,4 % av alla föräldrar som delar lika på föräldraledigheten och det är fortfarande i de flesta fall kvinnan som är den som uppfostrar barnen och har koll på allting. För oss är det självklart att dela. Vi vill ju båda vara hemma och lära känna vårt barn lika mycket och ha samma ansvar i hans uppfostran och koll på allting som rör honom. När vi sedan sen en dag börjar jobba igen vill vi inte heller att en av oss ska vara den som drar tyngsta lasset och sköter det mesta som har med Liten att göra.

Otippat nog

Är årets första semla intagen. Vi skulle inte köpa något annat än kaffe, men så bara råkade vi hamna på ett café där allt var hembakat. Så även semlorna.

Liten är inte så liten

Idag vägde han in på 4,3 kg och 56 cm. Det är tydligen något som framkallar förvånade utrop och gapskratt hos de som vet något om sånt här. Att växa 3 cm och öka 800 g på två veckor är uppenbarligen mycket. Han är matglad som jag med andra ord.

Vad gör man hela dagarna?

Ja, med en ny liten bebis alltså. Frågan kom av en intresserad kompis. Ärligt talat gör man inte så mycket. Eller jo, man tar ju hand om bebisen förstås. Är man två om det har man ju lite tid till annat också, men det där annat har det just inte blivit så mycket av med. Jobbar på det. Note to self: börja träna innan fikakilona förvandlar dig till en levande degklump. Under tiden blir det mer och mer av det här:


Även om det fortfarande är väldigt mycket av det här:

Förslag på ny karriär?

Köper jag denna kan jag ägna mig åt penningtvätt, tydligen. Google translate är roligt.

Lost and Found!Raatimme rekommenderar detta Maijat ® tvätt påsar. Det är kangasvaippojen penningtvätt, men precis som allt annat lysande tvätt. Påsen är en rimlig storlek, 46x50 cm. väska är ett bekvämt stopp ska stängas i ett par.

K har fått inse fakta

Ungen gillar gladpoppig musik som country och schlager. Den här somnar han till varje gång. Nu åker prettomusiken ut ur cd-växlaren. Nog för att jag valde flera av dem. Det är lugnt nu, jag är mig själv igen. Ja, förutom att jag bloggar mitt i natten då.

Här är det frid mellan folk och fä

I säkert en timme eller mer låg vi så här, jag, Liten och Lillkatten medan K var ute och fikade. Katten hindrade mig från att ha datorn i knät. Så jag läste istället. Skriet från kärnfamiljen. Intressant bok, om inte så relevant för mig och K, kanske. Vi tillhör ju liksom inte den heterosexuella kärnfamiljen. Kärnfamilj däremot. Men K och jag behöver inte jobba på jämställdheten i vår familj genom sluttipsen i boken:

1. Dela på föräldraledigheten (tiden, inte pengarna)
2. Dela på vabben
3. Om ni ska gå ned i tid, gör det båda två (arbetstid)
4. Dela på hämtningar och lämningar (på dagis)
5. Städa tillsammans (om ni städar samtidigt, städar ni lika mycket)

Det gör vi redan. Eller ska göra.

Plus x antal tips till om kvinnor och män och fördomar och roller.

Just nu

K sjunger dryckesvisor, för tillfället Bellman, för Liten och jag lagar mat.

Hej mitt vinterland

En klar fördel med att vara hemma hela dagarna är att man inte missar dagar med bra väder bara för att de råkar infalla på en vardag. När jag jobbar hinner jag knappt titta ut genom fönstret förrän eleverna har gått hem och då är det mörkt, på vintern i alla fall. Idag fick jag istället uppleva en sån där solig vinterdag när frosten gnistrar på trädgrenarna.

I CD-växlaren

I vårt vardagsrum står en relik från mitten av 90-talet som, trots Spotify och två datorer full av musik, ibland faktiskt används. Det är en stereo med en CD-växlare med plats för hela 6 skivor. Jag var en väldigt nöjd och glad 19-åring när jag fick den. Nu har K och jag rotat bland våra skivor och fått fram bästa möjliga blandning till Litens musikaliska bildning:

Mozart
Los hits gordos de mi tierra Colombiana (som vi fått i present och aldrig lyssnat på)
Astrud Gilberto
Fela Kuti
Dixie Chicks
En egenhändigt ihopknåpad schlagerblandning (K kommer troligen när som helst byta ut den mot någon lämplig indie- eller electronicaskiva och "råka" trampa sönder schlagern).

Keep 'em comin'

Det är väldigt, väldigt mysigt att vara hemma med Liten båda två och vi är glada att vi tog det beslutet trots att vi tillfälligt blir fattiga som kyrkråttor, MEN det kan ändå bli lite enformigt att bara vara hemma, särskilt för mig som, trots att jag är ganska oföretagsam och lat, blir lite rastlös. Jag är ju liksom van vid ett jobb som går i 220 40 timmar i veckan. Liten innebär visserligen en hel del jobb, men i och med att vi är två har han inte riktigt kommit upp i samma kaliber som en drös frågvisa och krävande tonåringar. Därför är det trevligt när vi får besök. Det fick vi idag. Keep 'em comin' säger vi om det. Vi lyckades också gå på café. Nu är vi officiellt lattemorsor alltså.

Liten är inspirerad av Bette och Tina

I ett avsnitt av L word hörde jag för första gången talas om något som hette attatchment parenting. Versionen som Bette och Tina ägnar sig åt i serien är att de bär bebisen hela tiden och aldrig lägger ned den vilket retar upp deras socialtant oerhört. I verkligheten handlar det säkert inte om att man aldrig någonsin lägger ned bebisen, men Liten har i alla fall bestämt att det här är ett bra sätt att uppfostra bebisar på. Han har kommit fram till att man sover bäst i famnen och inte i någon form av egen säng. Vagnen går an, för den rör sig, men inget annat, förutom korta, korta stunder. Dygnet runt. Vi hoppas att vår socialtant inte kommer att vara lika aggressiv när hon kommer hem till oss i februari:

Konsten att ta sig utanför lägenheten

När man inte har inte har lämnat hemmet på flera dagar blir man visst helt slut av att ta sig fram och tillbaka från ett dop. Liten reagerar tyvärr inte på dagens upplevelser med utmattning och god sömn...

Nu: Independence Day på TV. Har nog inte sett den sen den kom ut. Det är något visst med katastroffilmer.

Man vet att man har blivit blödig när...

... när man blir gråtmild till "I ett hus vid skogens slut"

I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut, haren skuttar fram så fort, klappar på dess port, hjälp ack, hjälp ack, hjälp du mig, annars skjuter jägarn mig, kom ja, kom i stugan in, räck mig handen din

Ok, jag kan officiellt ha spårat ur nu. Bloggmässigt alltså. Igår äppelpaj, idag tomten.

Bäst jag kompenserar med en bild:

Om man vägrar äta sin dagliga frukt blir det paj av den istället

K tyckte att jag kunde äta upp äpplena som kom i grönsakslådan som jag skulle ha avbeställt. Det ville inte jag. Då bakade hon äppelpaj istället. Den var god. Jag får väl öva på det där med att låtsas gilla sånt som är nyttigt mer än sånt som är onyttigt när Liten blir större då.

Liten fyller en månad!

Man måste börja indoktrinera i tid

Liten och jag har haft schlagerdisco, allt för att skola in honom på den rätta musikaliska banan (K skulle INTE hålla med!). Han somnade redan på tredje låten, "Leva livet" med Lill-babs. Helt klart uppskattat alltså tänker jag.

NU är jag officiellt föräldraledig

Idag har jag jobbat min sista dag till augusti. Elevarbeten är införda och tillbakalämnade, en överlämning till vikarien om mina små sötnosar är skriven, plats i bokhyllan skapad och skrivbordet städat.

Just nu

Star wars 3 och en högljutt snarkande bebis. Inte en bra kombination, speciellt inte som jag

1. då och då måste upp och och dansa lite när Liten skriker i sömnen

2. jag missade 2:an igår och har inte sett dem sen de gick på bio. Den här har jag aldrig sett

3. jag har nått en helt ny nivå av trötthet som gör det omöjligt att följa någonting mer komplicerat än typ "studiopubliken skrattar, alltså skrattar jag också"

Det är bra att...

... kunna slänga upp en videosnutt på en bebis när man inte har något annat att säga. Tråkigt tycker en del, skoj tycker andra. Här är han i alla fall, Liten, och jag lovar att det här är det mest vakna han har varit sen han föddes.

Mitt decennium

2010. Ett nytt decennium som sagt. Förr kunde jag tycka äldre människor var lite luriga som kunde säga om en, säg 20-årsperiod, att ”gud va fort tiden går, det känns som igår.” Nu börjar jag fatta vad de menar. 10 år sedan känns inte alls länge sen. Nyår får mig alltid att tänka tillbaka på året som gått, då måste man ju tänka tillbaka på de senaste 10 åren i år. Återkom imorgon om jag tråkar ut er! ;)

2000 – nytt millennium och Fröken H var en ganska så oskyldig liten 23-åring. Fortfarande hetero och i stadigt förhållande sedan sent 90-tal.

2001 – förändringarnas och uppbrottens år, förflöts mestadels på Nya Zeeland, pluggandes och festandes.

2002 – Hemma igen och nytt liv, nya tag inleddes. De tokiga studentåren med galen kåraktivitet och ännu fler fester inleddes. Jobbig inledning, men ett ganska bra år. Lillkatten och storkatten dök för övrigt upp detta år.

2003 – fortsatte i samma stil med några halvdanna försök till att hitta den rätte.

2004 – nu mer seriös kåraktivitet i form av kårpolitik och en massa styrelser, nämnder och tjusiga baler. På en sådan bal upplevdes en plötslig förälskelse i en tjej. Några tafatta försök (bestod mest av läsning av Mian Lodalen och Stjärnor utan svindel) att komma ut ur garderoben gjordes för att sedan raskt kliva in igen. Periodvis ett lite deppigt år med 30-årskris i förtid.

2005 – äntligen, äntligen, äntligen klar med studierna.

2006 – Återigen ett förändringarnas år. Första lärarjobbet på heltid, första fasta anställningen och äntligen klivs det ut ur garderoben. K dyker upp i mitt liv! Ett mycket, mycket bra år!

2007 - blir sambo och söderbo

2008 – inleds med backpackande i sydostasien. Därefter haglar vuxenpoängen in: giftermål

2009 – Liten föds. Äntligen vuxen? Äsch nej, det är ju nu man kan börja bli riktigt barnslig igen. Legoland, Kolmården och tecknade matinéer – here I come!

Nyårsbrunch!

Den var godare än den ser ut, jag lovar, vår traditionella nyårsdagsbrunch. Nästa år orkar vi nog ta emot besök igen. Välkommen då, ni som känner oss på riktigt.