söndag 27 juni 2010

Helt galet

Efter att ha läst Tusen strålande solar tackade jag min lyckliga stjärna att jag inte föddes i Afghanistan. Jag hade i så fall haft en barndom med sovjetisk ockupation, inbördeskrig och slutligen, som grädde på moset vid 19 års ålder, talibanerna. Fruktansvärt som kvinna. Inte en chans att kunna leva öppet som lesbisk... Efter att ha kikat på dn.se igår är jag rätt glad att jag inte bor i Ryssland heller. Vad är grejen med östblocket och homofobi egentligen? Läskigt.

3 kommentarer:

Regnbågsmammorna sa...

Ja man är verkligen glad och tacksam att man bor där man bor!

Cia sa...

Verkligen!
Finns ju olika grader av eländet. Känner ett amerikanskt tjejpar från ett internetforum som inför förra presidentvalet på fullaste allvar frågade oss andra om ett utifrån deras förutsättningar och yrken lämpligt land att emigrera till. Hade inte Obama vunnit så hade de lämnat USA och troligen bosatt sig i Berlin i stället.
Afghanistan hade jag inte velat bo i vem jag än hade varit faktiskt, det landet tycks ju vara fullständigt förstört på alla sätt och vis.
Töm ut badkaren efter Tusen strålande solar och läs Flyga Drake också.

Fröken H sa...

Ska ta och göra det!

Jösses! Nog för att jag kan förstå om man som tjejpar i USA hade i alla fall tänkt tanken att emigrera om Obama hade förlorat (kanske lite beroende på vilken stat man bor i?) men jämfört med Afghanistan och många andra länder är ju USA rena himmelriket. Men det klart, värdekonservatismen där kan ta sig rätt läskiga former på sina håll.