Nu bär det visst av IGEN!

Tillbaka till landet den här gången. Mmmm altan, trädgård, hav. Men först en visit i Skåne.

Väskorna är knökfulla ännu en gång. K har packat ned Litens favoritleksak - en plastpingvin ur babygymmet som spelar en melodi - och varje gång hon försöker trycka ned fler grejer i väskan går melodin igång.

"Det syns ju att det är en grabb"

Citat okänd äldre dam på stan. Nu är ju Liten en grabb för all del, men ser han verkligen ut som en? Jag trodde han såg ut som en bebis jag. För jag bar ju inte runt på honom naken på stan utan i stassen ovan. Hade hon sagt likadant om Liten hade varit en flicka? Vi trodde kläderna var hyfsat neutrala, men tydligen är neutralt=pojke. Flickor måste visst alltid bära rosa eller lila alternativt vara dekorerade med rosetter, volanger eller blommor för att man ska förstå att de är flickor. Som i seriefigurvärlden där små nalle- och ankflickor alltid måste ha en rosett i håret för att man ska förstå.

Helt galet

Efter att ha läst Tusen strålande solar tackade jag min lyckliga stjärna att jag inte föddes i Afghanistan. Jag hade i så fall haft en barndom med sovjetisk ockupation, inbördeskrig och slutligen, som grädde på moset vid 19 års ålder, talibanerna. Fruktansvärt som kvinna. Inte en chans att kunna leva öppet som lesbisk... Efter att ha kikat på dn.se igår är jag rätt glad att jag inte bor i Ryssland heller. Vad är grejen med östblocket och homofobi egentligen? Läskigt.

Sökes till nästa år: midsommartradition

K och jag säger varje år att vi måste hitta en vettig midsommartradition. Skojiga människor och god mat. Helst utomhus. Nu fick vi ju allt det är i och för sig - hos mina föräldrar som i sista stund räddade oss från ett midsommarfirande i vår mörka lägenhet, men vi är alltid sent ute att fråga folk, eller ordna nåt själva och vi gör aldrig samma sak med samma människor. Nog för att vi hade trevligt och skojigt hos päronen, men vi skulle nog gärna ha några kompisar med på ett hörn också.

Nåja, midsommar är avklarat för den här gången i alla fall och Liten tyckte om att träffa mormor och morfar och katterna som fortfarande är utackorderade.

Här hinner vi inte vara hemma länge innan Liten har lärt sig nåt nytt

Svensk midsommar meets Medelhavet

Midsommarmat tänkte vi igår. Det blir bra det. Tur att vi får ett nytt försök idag. Fast det var vääldigt gott det där.

Två veckor utan internet kan vara bra det

Speciellt när man råkar läsa en bok som denna. Så bra, så bra, så bra. Om man klarar av att tårarna sprutar med jämna mellanrum vill säga.

300 bilder senare

Vi gjorde ju inte så mycket egentligen och var vi inte förkylda mest hela tiden? Kameran användes tydligen flitigt i alla fall. Tramsig förälder som man har blivit är Liten med på minst 90% av bilderna. Känns ju missvisande då att visa några av de få bilderna utan honom i bloggen. Så det gör jag inte.

Hemma!

Borta bra, hemma bäst är ett uttjatat uttryck men väl så sant. Eller så blir det ännu mer så att hemma med alla bekvämligheter är bäst när man har barn. Men mysigt och skönt har vi haft det.

Slutet narmar sig

Snart ar vi tillbaka i kalla (varma?) Sverige igen. Bra det eftersom abstinensen efter internet och TV-serier borjar bli svarhanterad. Men jag har borjat pa min fjarde bok och inser att livet ar harligt med sol, pool och uteplats. Och tomater godare an man kan forestalla sig. Speciellt nu nar forkylningarna har gett med sig... Liten gillar att titta pa poolen (i poolen far han en fokuserad och sammanbiten blick) och att ata god avocado. Mexico nasta?

Det finns fordelar med att vara utan internet

For en internetjunkie som jag verkar det enda som hjalper mig att slappa min last vara att strypa tillgangen helt. Forst da vander jag mig till annan forstroelse. Som lasning. Bok 1 avklarad (forsta boken i True Blood-serien), tvingade K att kopa en bok sa att jag kunde lasa den sen.

Annars? Liten har gett sin forkylning till mig, solen har stralat, tapas har intagits och Liten har invigt poolen.

Och pa semestern ar allt ocksa jattebra...

Moln, regn, hantverkare i lagenheten bredvid, vattnet periodvis avstangt och Liten forkyld.

Later ju helt miserabelt det dar, men miserabelt har vi ju det inte alls. Oftast sol, en pool helt for oss sjalva, sangria, god mat och en oftast-glad-Liten.

Snart kan det tänkas bli lite tyst i bloggen för att jag befinner mig här:

Eller här:


Två veckors lapande i solen blir det (eller hängande i skuggan med Liten). Då mitt internetberoende äro starkt lär jag väl försöka hitta internet någonstans någon gång under resan. Så kanske, kanske blir bloggen uppdaterad lite i alla fall.

Äntligen är han min! (även i lagens namn)

"Slutgiltigt beslut: Tingsrätten lämnar xx (dvs mig) tillstånd att adoptera xx (dvs Liten). xx är därmed xx:s och xx:s (dvs Ks) gemensamma son."

Nog för att jag tycker att hela grejen är galen att jag ska behöva adoptera min egen son, som K och jag tillsammans har satt till världen (gifta är vi dessutom!), men det blir i alla fall ett stort YIPPIEE, YIPPIEE, TJOHOO, TJOHOO och en gigantisk lättnadens suck idag.

Svenska flaggans dag har vi inte firat, men väl Litens sexmånadersdag

Mormor och morfar kom med en extremt högljudd leksak som ska kunna roa mellan 6 och 36 månader. Puh... Tur att Liten själv inte är särskilt högljudd då... Eller hur var det nu? Söt är han i alla fall.

Snart bär det av!

Till sol och värme och blått hav. Nog för att det är ganska så varmt och skönt här också just nu, men i skuggan blir man kall och huttrar. Det slipper jag nog på Mallis. Enda haken blir att överleva utan internet i 2 veckor. Men det ska nog gå. Smällar man få ta liksom... ;)

En ny Stravinsky är född

Modern family, sent ska man upptäcka en ny serie

Bögen Cameron är så rolig att man bryter ihop varje gång han visar sig på skärmen. Serien är skoj i övrigt också.

Hårdträning inför semestern

Om mindre än en vecka far vi ju iväg till Mallis för bad, sol och plask.

Närkontakt av andra graden

Imorse var det av tredje graden med katten när Liten fick klappa Storkatten och genast med en bestämd rörelse förde hans tass mot sin mun.

Streamad TV är åter igen räddningen

Det går helt enkelt inte att titta på vanlig TV längre. Såvida inte Liten skulle få för sig att tajma sina tappa-nappen-och-skrika-i-panik i reklampauserna då. Troligt? Nej. Men när man har en pausknapp man kan trycka på, springa och stoppa in nappen och klappa lite och sedan fortsätta titta, då går det så bra så.