Kära dagbok del 2

Eftersom jag jobbar med tonåringar tänker jag ibland på hur jag själv var i den åldern. Dessutom brukar ungarna fråga, även om jag försöker svara så luddigt som möjligt på frågorna (speciellt på vissa!). Hur som helst, jag skrev ju som sagt dagbok i tonåren. Världens TRÅKIGASTE dagbok. Förutom enstaka inlägg där jag är upprörd eller arg är det så tråkig läsning så att man somnar! Och av alla tankar och funderingar jag VET att jag hade så kan jag bara hitta följande rader från 1994:

"det var en av de tjejerna som jag hade i tankarna större delen av veckan, åtminstånde i slutet. Jag vet inte vad det var, om jag var fascinerad av henne, avundsjuk, eller ja t.o.m lite kär i henne (fast det tror jag egentligen inte riktigt på, för det kändes inte riktigt så men jag vet ju inte, jag har ju aldrig varit kär). (---) Jag kände att jag ville att hon skulle tycka om mig (som kompis), egentligen var det det tror jag, jag ville bli kompis med henne fast jag inte ens kände henne, jag kanske inte ens skulle ha gillat henne, vem vet? Jag har ingen aning om varför jag kände så här. Det fåniga var att eftersom jag kände så här så undvek jag nästan henne, jag iakttog på avstånd (det jag iakttog var hennes ansiktsuttryck, sätt att röra sig, kläder osv). (---) I alla fall förvirrade det här mig ordentligt."

Jo, jag tackar jag! De närmaste 10 åren... Jag hoppas mina elever har bättre koll.