Om avsaknaden av söndagsångest

Ok, jag vet att det är lördag idag, men förr, när söndagsångesten var svår, kunde den dyka upp just redan på lördagen. Nu dyker den upp allt mer sällan. Kanske efter ett längre uppehåll från jobbet eller under en stressig period. Men i stort är det alldeles för lättsamt att jobba 50 %, alldeles för trevligt att träffa kollegor och alldeles för roliga och rara elever för att ångesten ska dyka upp särskilt ofta. Dessutom har jag äntligen fått till något slags regelbundet läsande, främst under pendlingen, som gör att det går att längta efter att få åka pendeltåg.