Liten förevisar: hur man blir hes

Det blir en dag på stranden, en dag på stranden

Jag har lovat K att bada om hon bär ner mig hela vägen till havet. Eftersom hon inte orkade det just idag blev det bara en promenad längs stranden när det nu helt plötsligt blev soligt igen.

Tillbaka i stugan

Efter besök i Göteborg. Vädergudarna var inte på vår sidan men vi hade väldigt trevligt ändå. Liten var tyst-lugn-snäll-bebis första dagen och pladdrig-varvat-med-skrik-och-protest-bebis andra dagen.

Earth Hour Revisited

Förra året satt jag ensam i mörkret och deltog, i år är vi hemma båda två, numera tre. Fast K påpekar att vi har idkat earth hour många timmar ända sen Liten föddes när vi släckt ned överallt och försökt lära honom vad som är natt och dag. Man kan ju alltid hoppas att det påverkade energiförbrukningen, men å andra sidan såg vi på TV till långt in på natten istället. Nåja, nu gäller det bara att komma ihåg det i en timme.

Hallands bäst bevarade hemlighet?

Hemgjord italiensk glass mitt ute på landet bland fält, hästar och ett naturreservat. Eller så är stället känt i hela södra Sverige och jag är bara en dum stockholmare som inte vet nåt. Så god glass att man utan att tveka tar bilen och kör dit vid första bästa solstråle i alla fall. Och jag som inte alls är någon glassätare av rang, men det här kan till och med jag äta.

Nu: fredag, vin och Criminal minds på kanal 5 play.

Våren har varit på besök

För bakslag är ju att räkna med men idag var det plötsligt fullt ös på solen och plusgraderna. Termometern på terrassen visade 20 grader och Liten har varit utomhus utan ytterkläder för första gången i sitt liv och på promenad utan filt i vagnen.

Tillbaka till Ullared

Andra gången gillt för mig, första för K och Liten. Liten sov sig igenom hela upplevelsen och var sedan piggelin i bilen hem och krävde underhållning. Inte får man sjunga vafan som helst heller utan do-re-mi ur Sound of Music ska det vara när mungiporna börjar åka nedåt. Efter att ha sjungit den ett okänt antal gånger upptäcktes som tur är att även en annan låt är helt ok: Bär ner mig till sjön.

Bästa köpen annars idag är en örontermometer som på mindre än 1 sekund talar om att jag har lite feber (trodde jag var frisk jag men se!) men att Liten och K inte har det samt ett par varma sockar i 100% akryl. Det ni!

En vecka senare...

Tur att vintern inte har bitit sig fast fullständigt. Solen fick vi också se idag, och trevligt har vi haft.

Det är nåt visst med landet

Jag har redan läst min första bok. Kan ju bero på bristen på TV-kanaler. Från att, sen Liten föddes, ha följt ett oändligt antal TV-serier långt in på natten, kollar vi nu nästan inte alls och går och lägger oss tidigt, tidigt för att åtminstone en av oss ska orka upp med Liten som har börjat vakna kl 6. Nåja, så länge han är frisk får han vakna när han vill (ja, helst inte 5 då...). Idag har vi fått höra hans vanliga röst igen. Bra det.

Solen har lyst med sin frånvaro sen vi kom hit

Men idag tittade den fram lite grann i alla fall och vi såg stranden för första gången. Annars ligger vi lågt, Liten har gått och blivit hes. Osäkert om han har skrikit sig hes eller om han är förkyld-med-bara-heshet. Det skär i alla fall i hjärtat varje gång man hör hans hesa stämma.

När man minst anar det...

... får man sig sin första mysmiddag själva med bebisen sovandes alldeles allena i sängen. Tur att vi var i stan just idag och köpte vin.

Att vara lattemorsa på landet - det är svårt det

Men idag lyckades vi faktiskt få en. En latte alltså. Vi tog oss till grannbyn och drack latte med våffla till. Och var pinsamma nog att fråga servitrisen om det var torsdag eller fredag... Dagarna i stugan har ju liksom sett likadana ut, vädret har inte riktigt uppmuntrat till någon längre utflykt och med bara tre TV-kanaler har vi valt att ignorera den istället. Imorgon blir det utflykt till staden. Om inte annat för att vi är sugna på att köpa vin.

Dagens drama

Liten har lyckats vända sig från mage till rygg. Typ.

PS. Ingen bebis tog skada vid inspelningen av denna filmsnutt.

Tänk vad mycket bättre det känns när man

Har rinnande vatten
Har varmt i huset
Har fått sin necessär med allt möjligt viktigt skickad till sig från Stockholm
Har VARMT rinnande vatten
Inte är drogad av åksjukepiller
Fått sova mer än på länge
Har tagit det lugnt, slappat och pysslat hela dagen
Har internet och har kollat att TV-kanalernas playprogram går att kolla på
Plötsligt har ett barn som faktiskt går att lägga ned när han ska sova middag, ett tag i alla fall
Har ett barn som kan roa sig själv kortare stunder utan att gallskrika om man är längre än 20 cm bort

Livet leker som ni ser.

Äventyret har börjat

Vi är anlända söderöver och har alltså lyckats förflytta vårt pick och pack till landet (tänk att någon så liten kan dra med sig så mycket packning). Borde ju ha tagit bilden tidigare när solen lyste och himlen var blå, men en viss panikkänsla spred sig när vattnet inte gick att sätta på utan att det sprutade. Den kallaste vintern Halland har skådat på länge har frusit en massa rör. Här kommer dock Vattenverket inom ca en timme och fixade allt på några minuter. Pust, jag är inte gjord att bo en månad utan rinnande vatten.

Nu bär det av!

Väskorna är packade, bilen står och väntar. Imorgon far vi söderut. Med halva bohaget med oss känns det som.

Coolaste bebisen i stada

Ska ha schlagerkväll dessutom. Eller rättare sagt, han ska förhoppningsvis sova och hans föräldrar ska kolla schlager i goda vänners sällskap.

Fredagsmys en la casa de Liten

Success!

Litens klor har nu återgått till att vara naglar.

Jag väljer att tro att våren är på väg

Solstrimmorna har nått in i vårt vardagsrum och jag har blivit lite solröd på kinderna.

Drömlunchen

Ost. På riktigt. Bara ost. Idag åt jag friterad ost till lunch. Mozzarellapinnar och såna där chili cheese bollar. Mmmm. K tyckte, kanske med viss rätta, att jag var spritt språngande, men jag klarade resten av långpromenaden finfint.

Livet är bra tufft när man är Liten

Så här förväntansfull och oskyldigt ovetandes var Liten när han rullade iväg till sitt livs första vaccination. Uppenbarligen helt klart värre än att bli klippt i fingret av mamma. Mycket värre...

Jaha

Här firar man 8:e mars med att titta på Svenska Hollywoodfruar.

Dagens trauma

Litens naglar har gått och blivit lite längre än vad som är lämpligt på en bebis som knappt fattar att han har händer och fingrar som han kan klösa sig själv i ansiktet med. Efter några misslyckade försök att fila ned klorna samlade jag mod och tog fram nagelklipparen. En nagel gick bra, nästa blev det lite mer än bara nagel från. Yttepytte blod, lite pip från Liten (att råka dunka huvudet i golvet är tydligen mycket värre) och en mamma med massiv ångest, tårar och mardrömsvisioner om att halva fingret hade åkt av.

Liten firar 3 månader

Visserligen mest med gnäll, kink, skrik-och-panik och gråt, men han ler och skrattar emellanåt. Som imorse när morfar härmade Kalle anka.

Kolhydrat overload

Dagens matsedel:
Mackfrukost
Bulle
Lasagne
Morotskaka
Och nu, till melodifestivalen, lite chips. Svullandet har återupptagits tydligen (eller aldrig slutat). Hur som helst, en bra lördag. Jag har fått sol, jag har fått fika i trevligt sällskap. Nästan så att jag hade fått klå K i ölracet genom att få en till, men eftersom Liten som bekant är lite labil i humöret just nu kändes det bäst att gå hem och byta av K.

Asch, nu blev dagen just lite sämre när Alcazar inte kom vidare. Vafan.

On the edge

Det är Liten i ett nötskal för tillfället. Solskensperioden är nog över. Nu är det istället skratt ena stunden och skrik och panik nästa. Och en nyutvecklad blyghet för alla utom mammorna. Nå, snart far vi till landet och där får han ju nästan bara träffa oss. Då kanske han inser hur tråkiga vi egentligen är. ;)

Nu minsann!

Har jag fått gått ut och ta en öl. Eller ja, igår. Det var skoj. Skönt att vissa saker är sig lika från tiden innan Liten.

It's done

Hit ska vi. Fast först i juni.

Här har vi minsann aktiverat oss

K och jag är inga vidare förstagångsföräldrar på en punkt: det där med att dokumentera och skriva ned när första leendet var, klistra in navelstumpen (fast det hoppas jag att ingen gör...) och taxikvittot till BB i ett album och göra hand- och fotavtryck. Tur då att vi råkade ta oss till öppna förskolan just en dag som denna när nästan ingen var där och fröken tyckte att då måste man ju passa på att göra just gipsavgjutning av hand och fot.

Som efter ett träningspass

Jag och Liten har hälsat på på mitt jobb. Medan K var och tränade på riktigt sköt jag vagnen genom tung blötsnö ut till förorten. Skyndade mig för att hinna med tåget gjorde jag också, både dit och hem. Trevligt var det i alla fall även om Liten stal showen och jag knappt hann prata med mina kollegor. Kul att se dem - lite saknar jag jobbet, men bara lite. Åtminstone fina kollegor, mysiga elever och jobbet när man känner att man gör skillnad. Inte 40+ timmar i veckan, gå upp kl 6, stressa till tåget, aldrig hinna med det man ska och känna att man inte räcker till. Det är liksom ett annat tempo här hemma med Liten och K.