Lördagsutflykt

Sol och snö (eller is kanske snarare...), våfflor, bulle och saft (även om nu Lillasyster vägrade våfflorna). I skogen studerade vi sedan djurfotspår och djurbajs. Där fanns tydligen lejonägg också.

Lillasyster bjuder på dans

Lillasyster bjuder på ett dansklipp från ett grått november. Gåvagnen och bönpaketet är hon fortfarande förtjust i.

Och här har vi Lillasyster

Bloggen har blivit galet försummad sen, tja, ja, sen Lillasyster kom ungefär. Således är hennes tidiga liv långt ifrån lika väldokumenterat som Litens. Men här är hon i all sin prakt:

Lillasyster älskar hattar, mössor och sin tiara. Även halsband. Och annat man kan ta på sig. Helst ska hon också ha sin favoritfilt (ett påslakan) hängandes runt halsen.

I övrigt älskar hon mat, duplo, gåvagnen, sin kanin och att samla på sig allt möjligt viktigt och bära runt på det. Gärna gamla godispapper och burkar. Och att mata mammorna med popcorn under fredagsmyset.

Favoritordet är för tillfället "tack" vilket också funkar bra som varsågod.

Lejonet!

Liten är sen sådär en 2-3veckor tillbaka ett lejon. Dygnet runt påminner han oss om detta och rättar honom när vi säger hans andra namn: "nej, lejonet!" I början ropade han förtvivlat i sömnen "jag VILLvara ett lejon!" eller "jag är ett lejon ju!" men nu verkar han vila tryggt i att han får vara ett lejon och sömnutropen sträcker sig till ett "vad är jag?".

Det räcker inte heller med ett djur i familjen utan vi mammor heter numera mamma häst och mamma ko och lillasyster Tuppen. Även i offentligheten. I parken, på gatan, på dagis.

Återupplivningsförsök av bloggen pågår

Liten 3 år!

Tiden rusar iväg och plötsligt har Liten blivit 3 år. Eller 1, som han säger själv. Förklaringen kommer efter ett tag: "jag är bara en, jag är bara en Ejis".

Klapp, klapp

Lillasyster är en självständig ung dam som klappar sig själv på huvudet när hon är ledsen.

I år börjar vi tidigt

Med pepparkakorna alltså. Lillasyster bakade med stor entusiasm en stund, men tyckte inte att degen var något att ha. Liten bakade med mild entusiasm en kort stund, men åt degen med god aptit. Tidigare år gick det till så här och så här. Snart, snart, snart kan mammorna sitta i soffan med glögg medan kakorna bakas av den yngre generationen.

Det där med kärlek

"Du älskar mig"
"Ja, jag älskar dig, Liten"
"Andra mamma älskar mig också"
"Ja, mamma älskar dig också"
"Idag ska han (hon) älska mig"
"Mamma älskar dig alla dagar, Liten"

Lillasyster och pussar....hm...vad hände där?

"får mamma en puss, Lillasyster?"
"dä" säger Lillasyster och pekar bestämt på mammas näsa.

Vänta nu... Hur gick det här till egentligen?

Happy Halloween!

Och nu säger han visst "smör" också

Snart pratar Liten renare än renast, men varje gång jag försöker filma med mobilen blir Lillasyster som tokig och vill ha den. Nu kan hon låsa upp den också.

Näää

Säger Lillasyster som svar på alla frågor. Även om hon menar ja.

Vokabulären innehåller även "bo" (boll) "dä" (där) "ma ma ma" (mamma, alternativt kom och ta hand om mig nu) "bababa" (oklart) och "ga" (klar, och en del annat).

När "tör" blir "tmör"

Känner sig den här mamman lite vemodig och nostalgisk. Litens språk utvecklas i rasande fart och "smör" heter alltså inte längre "tör".  Han kan också allt mer (och mer pålitligt) berätta saker som har hänt och inte bara prata om nuet. Häromdagen berättade han exempelvis gråtandes att "Ykke bitade mig".

Trotsåldern, here I come!

Lillasyster har sen ett tag tillbaka tagit till att lägga sig på marken och storgråta när saker inte riktigt går hennes väg. I det här fallet när det var dags att lämna hissen och gå in i lägenheten.

"Är vi dina älsklingar, mamma?"

Liten pratar på under nattningen.

Börja varje morgon med dans

"Kan du knarka lite, mamma?"

Litens uttal av "snarka" är spot on. Han har även lärt sig "thank you" från Dora och det låter som "fuck you." Liten satsar stort på att bli tuffast på lekplatsen, helt klart.

Kan storebror, kan jag

Det är lillasysters filosofi det. Lillasyster vill sitta pottan som storebror, springa som storebror, klättra som storebror, leka med tåg som storebror och alltid ha just den leksak som storebror har.

Och här vare bloggtorka

Det råder visst bloggtorka här i bloggen. Den beror på hektiska semesterveckor, hektiska jobbveckor, aktiva barn och en mamma som alldeles för ofta är alldeles för trött. Och brist på inspiration. Trots att Liten och Lillasyster gör och säger så mycket roliga saker och är så galet underbara lyckas alltid en total brist på idéer infinna sig när jag väl har tid att skriva. Men, förr eller senare blir det bättring. Vänta ni bara.

Livet på landet anno 2012

Nu är vi hemma i Stockholm igen, men Liten och Lillasyster har roat sig kungligt på landet, trots det tråkiga vädret.

Tack, mamma!

Liten har plötsligt på något vis, utan att vi har tjatat om det, snappat upp hur man artigt och med stor entusiasm kan säga tack till allting. Varsågod används också flitigt, särskilt Lillasyster får ofta saker ackompanjerat med ett rungande "varsågod Ykke!" Tyvärr måste vi nog inse att det inte är våra fantastiska uppfostringsmetoder som har resulterat i detta utan vi får nog tacka Dora utforskaren istället...

Lillasysters nya grej

Är halsband. Många ska det vara och hela dagen lång. Hon sätter själv på sig dem och kan ta av dem, men om man tar dem ifrån henne gallskriker hon.

Blandade citat från Liten.

Liten pratar på som ett vattenfall och börjar säga fler och fler roliga saker. Än så långe är de nog roligast i sitt sammanhang och när man är med, men hans mammor tycker att det är roligt att minnas i alla fall.

"Hej mamma, kommer du här".
"Hej mamma, din mage är rund".
"Hej morfar, din näsa är lång".
"Mammas näsa är kort".
"Mamma bära mamma".
"När kråkorna klappar Ejis".
"När kråkorna klappar mamma".

Lillasyster 1 år!

Otroligt nog har det redan gått ett år sedan vår finaste Lillasyster kom till världen. Tänk att hon har varit hos oss ett helt år.

Bara sådär

Går Lillasyster mest hela tiden.

Nu är hon på G, Lillasyster!

Lillasyster har tydligen bestämt sig för att det här är veckan som hon tänker börja gå. När veckan började ville hon inte gå alls utan stöd, och nu så här på torsdagen går hon hur mycket som helst.

När Liten berättar om sin dag...

"Vad var roligast på dagis idag?"
"Gå hem"
"Var det nåt annat som var roligt på dagis?"
"Barnen"
"Vilket barn var roligast?"
"Kompisarna"
"Vilken kompis var roligast?"
"Eje"
"Någon mer kompis som är rolig?"
"Kompis mamma"

Liten och Lillasyster på utflykt

Picknick, spring på skog och äng och plask i vattnet

Baka, baka kaka

"Mammorna åka buss"

Liten har lärt sig att han har två mammor och hur man säger mamma i plural. Smidigt när man slänger ur sig kommandon.

Bajsbilen

Liten hittade en bärgningsbil på Stadsmissionen under lördagens utflykt.

Go, go Lillasyster, go!

Lillasyster tog några steg idag alldeles själv. Så pass många att jag misstänker att hon har tränat lite i smyg. Men fångad på film eller foto ville hon inte bli.

Badpremiär

Tillsammans alltså. Liten har varit lite för vild i badet så vi har inte vågat stoppa ned Lillasyster där tillsammans med honom men nu gick det ju hur bra som helst och var riktigt skoj tyckte båda.

"Däj"

Säger Lillasyster förtjust som svar på alla frågor och pekar (ibland) på första bästa föremål.

Liten kör musikstund med Lillasyster

Lillasyster och hennes stackars huvud

Lillasyster verkar konstant ha något slags märke eller blåmärke på sitt huvud. Hur kan någon slå sig så mycket? Och nästan aldrig någon annanstans än på huvudet? Vi hoppas att hon klarar sig helskinnad genom barndomen.

Livet med Liten och Lillasyster rusar iväg

Vips har de utvecklats massor och vips har jag inte skrivit i bloggen på hur länge som helst. Lillasyster går med stöd, sover hela nätter (i alla fall rätt så ofta) och Liten fortsätter att prata, prata och prata. Och sjunga. Säga "inte" till allting. Och är väldans mycket snällare och gosigare mot sin syster.

Så här roade sig Liten och Lillasyster på landet

Lillasyster övar bäst hon kan

I stugan på landet tyckte Lillasyster att det var dags att börja övgå med gåvagn. Eller gåbord då.

"Inte gå dagis"

Vi är på påsksemester på landet och Liten frågar många gånger per dag: "Inte gå dagis?" Han låter oftast glad och ser finurlig ut när han säger det men han säger det så mycket så vi börjar undra om han verkligen trivs där. Hur vet man det när han inte kan uttrycka sånt? Bara för att han inte gråter längre när vi lämnar honom garanterar ju inte att han stormtrivs. Nog för att en envis och viljestark tvååring borde kunna visa på något sätt om han inte vill gå dit, men ändå...

"Inte"

Liten liknar mer och mer sinnesbilden av en tvååring. "Inte" is the word of the day. Inte mamma göra så. Inte gå dagis. Inte gå hem. Inte Drömmarnas trädgård. Inte äta mat. Inte mamma kramas. Inte säga god natt. Det andra ordet är "vill." Vill ha macka. Vill ha russin. Vill ha bussen. Vill gå ut. Vill gå in. Vill hålla handen. Han har inga större problem att uttrycka sin vilja med andra ord.

Lillasyster 9 månader

Lillasyster firade igår att hon nu har varit lika länge utanför magen som inuti (om man orkar tänka efter var hon säkert längre än 9 månader i magen, men vem orkar det?). Hon är fortfarande klängigare än klänigast, men kanske anar vi en lättnad på den fronten. I fredags kunde jag smyga iväg till jobbet och lämna henne med mormor och morfar utan att hon stortjöt (och det gick riktigt bra sen i den dryga timmen det tar innan K hinner hem). Annars är hon oftast glad, drar självständigt runt i lägenheten och lämnar ett kaos efter sig. Precis som sin bror alltså.

"Grävskopa"

hörs plötsligt från den sovande Litens rum.

Lillasyster börjar fatta grejen med utomhus

Det var ju värme och vantfria händer som saknades ju!

"Min Ykke, min lillasyster"

Bloggen peppras med citat från Liten för tillfället, men det är svårt att låta bli. Detta kläckte han ur sig under middagen efter att ha snott en bit paprika från Lillasyster (som i och för sig bara hade tittat förskräckt på den). Sen var han vänlig nog att ge sin lillasyster en vältuggad paprikabit.

"Go natt Ykke, sov så gott"

Liten hjälper till när Lillasyster protesterar mot att bli nattad i famnen samtidigt som Liten nattas i sin säng. I vanliga fall nattas de inte i samma rum, men med mamma K ute på vift blev det som det blev.

Vårtecken

Lillasyster är glad sin nya vårmössa, i alla fall inomhus. Utomhus har hon inte riktigt förstått charmen av att hänga i en sandlåda än. Det enda som är roligt är att gunga.

"Läsa den"

Säger Liten och kommer fram med en pocketversion av Snorres Edda som någon (dvs Lillasyster dragit ur bokhyllan). Böcker som böcker liksom.

Titta Ykke! En biltrailer!

Liten underhåller Lillasyster i baksätet.

Äntligen vår! (och lite syskonsämja)

I gårdagens eftermiddagssol kunde Liten lugnt och fint sitta bredvid sin syster utan att slå henne. Riktigt stolt och kärleksfull såg han ut dessutom första gången de gungade tillsammans. Andra gången var det mycket viktigt att "Ykke oskå gunga."

Min!

Liten har i sitt drygt tvååriga liv hittills inte varit någon stor "min, min-are." Vi visste inte ens riktigt om han kunde ordet min. Det kan han. När Liten och jag idag lekte på gården och där redan lekte två flickor ganska mycket äldre än Liten brast det för honom som ropade "miiin" i högan sky. Först lite sådär allmänt och sedan mer specifikt "min skottkärra, min lastbil, min gunga." Vår gård är inte så stor och så här på vinterna är det oftast bara vi som är där så Liten tyckte tydligen att det var jobbigt att andra barn lekte där... Senare idag var det dessutom "min Ykke," "min mamma Ia" och "min mamma Ején."

Lillasyster firar 8 månader

Igår firade Lillasyster helt plötsligt hela 8 månader. Hur gick det till? Tiden går kusligt fort. Lillasyster är gladare än gladast, klängigare än klängigast och snabbare än snabbast med att lära sig nya saker. Redan går hon lite längs möbler och vill helst bara stå, inte sitta någon längre stund. Krypa går ju an om man ska ta sig från punkt A till B.

Go'natt bilen!

"Go'natt traktorn, go'natt flakbilen, go'natt flygplanet, go'natt bussen". Något go'natt mamma till den som inte nattar bjussar däremot Liten inte på.

"Vill ha bulle"

Liten har nyligen tagit ett steg till i språkutvecklingen. Förutom att härma oss, köra en bila och säga "åka bil," eller säga saker som "Elis under bordet" har han numera kommit på att man kan säga vad man vill och genast få respons. Hans favoriter för tillfället är "igen," "kissa" och "vill ha bulle." Frustrationen är total när en bulle inte nödvändigtvis dyker upp bara för att man säger att man vill ha en...

Så kan det gå, när man är två

Dockskåp är farliga. Särskilt när man ställer sig upp mot dem och ens storebror knuffar en så man ramlar och skrapar näsan. Allt innan kl 07:00.

I rättvisans namn måste ju Lillasyster också få ett videoklipp

Hon står upp som ni ser, och har gjort ett tag samt lagt sig till med ett nytt ljud.

Liten bjuder på skönsång - typ

"Inte dä"

Det bästa med att leka kurragömma är när Liten börjar hjälpa till att leta efter sig själv: "INTE dä , INTE dä."

Söndagsnöje

Snö, solsken, söta djur och kanelbulle. Vad mer kan man begära?

Busted

"Mamma-pappa H"

Eller "mamma-tatta H" då. Liten har fattat att orden mamma och pappa ofta hör ihop och försöker få till det hemma hos sig. K fick också heta "mamma-tatta K."

Anders-lasse och Mackapacka - läskiga typer

Eftersom Liten råkade förälska sig i den enda barnskiva vi länge hade spelas den ofta. Den består av en del rätt underliga visor, eller underliga versioner av dem. En av de knepigare är "Anders-Lasse och hans gris" som fick Lillasyster att börja gråta första gången hon hörde den. Hon stannade liksom bara upp och tittade förskräckt på oss. Andra gången stannade hon också upp och tittade och kröp sen över till mig.

Liten han skriker i falsett nästan varje gång Mackapacka dyker upp i "Drömmarnas trädgård." Oklart varför...

Nedräkningen har börjat

Om en vecka börjar jag jobba, om så bara halvtid. Kan inte bestämma mig för om jag mest har ångest eller om jag ser fram emot det lite grann.

Den eviga följetongen

Sömn alltså. Litens är numera hyfsat bra, Lillasysters inte så tokig heller men en annan tjänstgör ju fortfarande som snackbar på natten. Numera som mest 2-3 gånger per natt. Däremot blir det inte allt för många andra utryckningar under nätterna. Trots detta så får jag oftast alldeles för lite sömn och blir det på tok för lite någon natt tar det måånga nätter med bättre sömn för att ta igen det. Dessutom har Lillasyster tagit till att vakna 5 rätt ofta. Idag blev det dock sovmorgon till 6:20...

Och här vare slut på både julefrid och frid...

Snabbare och snabbare går det... filmen är dessutom redan en vecka gammal. Det är bara att vänja sig vid att barnen springer åt var sitt håll med andra ord (eller efter varandra och slå varandra i huvudet).