Min!

Liten har i sitt drygt tvååriga liv hittills inte varit någon stor "min, min-are." Vi visste inte ens riktigt om han kunde ordet min. Det kan han. När Liten och jag idag lekte på gården och där redan lekte två flickor ganska mycket äldre än Liten brast det för honom som ropade "miiin" i högan sky. Först lite sådär allmänt och sedan mer specifikt "min skottkärra, min lastbil, min gunga." Vår gård är inte så stor och så här på vinterna är det oftast bara vi som är där så Liten tyckte tydligen att det var jobbigt att andra barn lekte där... Senare idag var det dessutom "min Ykke," "min mamma Ia" och "min mamma Ején."