Liten kör musikstund med Lillasyster

Lillasyster och hennes stackars huvud

Lillasyster verkar konstant ha något slags märke eller blåmärke på sitt huvud. Hur kan någon slå sig så mycket? Och nästan aldrig någon annanstans än på huvudet? Vi hoppas att hon klarar sig helskinnad genom barndomen.

Livet med Liten och Lillasyster rusar iväg

Vips har de utvecklats massor och vips har jag inte skrivit i bloggen på hur länge som helst. Lillasyster går med stöd, sover hela nätter (i alla fall rätt så ofta) och Liten fortsätter att prata, prata och prata. Och sjunga. Säga "inte" till allting. Och är väldans mycket snällare och gosigare mot sin syster.

Så här roade sig Liten och Lillasyster på landet

Lillasyster övar bäst hon kan

I stugan på landet tyckte Lillasyster att det var dags att börja övgå med gåvagn. Eller gåbord då.

"Inte gå dagis"

Vi är på påsksemester på landet och Liten frågar många gånger per dag: "Inte gå dagis?" Han låter oftast glad och ser finurlig ut när han säger det men han säger det så mycket så vi börjar undra om han verkligen trivs där. Hur vet man det när han inte kan uttrycka sånt? Bara för att han inte gråter längre när vi lämnar honom garanterar ju inte att han stormtrivs. Nog för att en envis och viljestark tvååring borde kunna visa på något sätt om han inte vill gå dit, men ändå...

"Inte"

Liten liknar mer och mer sinnesbilden av en tvååring. "Inte" is the word of the day. Inte mamma göra så. Inte gå dagis. Inte gå hem. Inte Drömmarnas trädgård. Inte äta mat. Inte mamma kramas. Inte säga god natt. Det andra ordet är "vill." Vill ha macka. Vill ha russin. Vill ha bussen. Vill gå ut. Vill gå in. Vill hålla handen. Han har inga större problem att uttrycka sin vilja med andra ord.

Lillasyster 9 månader

Lillasyster firade igår att hon nu har varit lika länge utanför magen som inuti (om man orkar tänka efter var hon säkert längre än 9 månader i magen, men vem orkar det?). Hon är fortfarande klängigare än klänigast, men kanske anar vi en lättnad på den fronten. I fredags kunde jag smyga iväg till jobbet och lämna henne med mormor och morfar utan att hon stortjöt (och det gick riktigt bra sen i den dryga timmen det tar innan K hinner hem). Annars är hon oftast glad, drar självständigt runt i lägenheten och lämnar ett kaos efter sig. Precis som sin bror alltså.

"Grävskopa"

hörs plötsligt från den sovande Litens rum.

Lillasyster börjar fatta grejen med utomhus

Det var ju värme och vantfria händer som saknades ju!

"Min Ykke, min lillasyster"

Bloggen peppras med citat från Liten för tillfället, men det är svårt att låta bli. Detta kläckte han ur sig under middagen efter att ha snott en bit paprika från Lillasyster (som i och för sig bara hade tittat förskräckt på den). Sen var han vänlig nog att ge sin lillasyster en vältuggad paprikabit.

"Go natt Ykke, sov så gott"

Liten hjälper till när Lillasyster protesterar mot att bli nattad i famnen samtidigt som Liten nattas i sin säng. I vanliga fall nattas de inte i samma rum, men med mamma K ute på vift blev det som det blev.

Vårtecken

Lillasyster är glad sin nya vårmössa, i alla fall inomhus. Utomhus har hon inte riktigt förstått charmen av att hänga i en sandlåda än. Det enda som är roligt är att gunga.

"Läsa den"

Säger Liten och kommer fram med en pocketversion av Snorres Edda som någon (dvs Lillasyster dragit ur bokhyllan). Böcker som böcker liksom.

Titta Ykke! En biltrailer!

Liten underhåller Lillasyster i baksätet.

Äntligen vår! (och lite syskonsämja)

I gårdagens eftermiddagssol kunde Liten lugnt och fint sitta bredvid sin syster utan att slå henne. Riktigt stolt och kärleksfull såg han ut dessutom första gången de gungade tillsammans. Andra gången var det mycket viktigt att "Ykke oskå gunga."

Min!

Liten har i sitt drygt tvååriga liv hittills inte varit någon stor "min, min-are." Vi visste inte ens riktigt om han kunde ordet min. Det kan han. När Liten och jag idag lekte på gården och där redan lekte två flickor ganska mycket äldre än Liten brast det för honom som ropade "miiin" i högan sky. Först lite sådär allmänt och sedan mer specifikt "min skottkärra, min lastbil, min gunga." Vår gård är inte så stor och så här på vinterna är det oftast bara vi som är där så Liten tyckte tydligen att det var jobbigt att andra barn lekte där... Senare idag var det dessutom "min Ykke," "min mamma Ia" och "min mamma Ején."

Lillasyster firar 8 månader

Igår firade Lillasyster helt plötsligt hela 8 månader. Hur gick det till? Tiden går kusligt fort. Lillasyster är gladare än gladast, klängigare än klängigast och snabbare än snabbast med att lära sig nya saker. Redan går hon lite längs möbler och vill helst bara stå, inte sitta någon längre stund. Krypa går ju an om man ska ta sig från punkt A till B.

Go'natt bilen!

"Go'natt traktorn, go'natt flakbilen, go'natt flygplanet, go'natt bussen". Något go'natt mamma till den som inte nattar bjussar däremot Liten inte på.

"Vill ha bulle"

Liten har nyligen tagit ett steg till i språkutvecklingen. Förutom att härma oss, köra en bila och säga "åka bil," eller säga saker som "Elis under bordet" har han numera kommit på att man kan säga vad man vill och genast få respons. Hans favoriter för tillfället är "igen," "kissa" och "vill ha bulle." Frustrationen är total när en bulle inte nödvändigtvis dyker upp bara för att man säger att man vill ha en...