Och anledningen till kvällens många blogginlägg....

*trumvirvel* Lillasyster har sovit i sin säng, visserligen med några stoppa-in-nappen-utryckningar, i snart 1 1/2 timme. Somnade där gjorde hon dessutom. Inget långdraget vaggande i bärsele, ingen långdragen kvällsamning (än så länge).

Liten tjuvstartar sitt 2-årsfirande

Liten måste ju firas med pompa och ståt trots att vi kommer att vara långt, långt borta på den stora dagen. Släkten kom och firade, Liten var som synes lite skeptisk till det där med sång och tårta men älskade sina presenter och ännu mera alla ballongerna.

"Vad heter du?"

"Eeis"
"Vad heter Lillasyster?"
"Ykke"
"Vad heter vår katt?"
"Teo" (Cleo)
"Vad heter mamma?"
"Amma" (Liten vägrar fortfarande att säga mamma eller ropa mamma när han vill oss nåt. Ett högljutt falsettskrik eller något slags grymtande fungerar ju minst lika bra).

Det är lätt att underskatta ett barn som inte pratar så bra än, eller särskilt tydligt, men att Liten har stenkoll på saker är ju tydligt.

En explosion

Om inte i blogginlägg så i Liten och Lillasysters utveckling. Liten fullkomligt sprutar ut sig nya ord varje dag och Lillasyster kan numera greppa allt hon vill och föra det till munnen samt snurra runt till mage som hon helt plötsligt gjorde förra veckan.

Pusstestet

Hur man vet att Lillasyster börjar bli hungrig: man pussar henne på kinden. Blir man attackerad och sugen på kan man känna sig rätt säker att hon börjar bli lite peckish. Blir man inte, är det lugnt ett tag till.

Hur man får sig ett gott skratt

Att fotografera barn i en fotoautomat är, överraskande nog, en aning svårt. Liten var på uselt humör och Lillasyster tyckte att livet utanför automaten var mer spännande än mammans knackande på glasrutan. Men behöver man söka visum så behöver man. Mammorna skrattade så de grät efteråt.

Lillasyster har gjort premiär på öppna förskolan

Det var en en stor hit tyckte hon och var den som var mest engagerad i sångstunden, yngst som hon var. Tyvärr var det inte så många där nu när vi äntligen lyckades ta oss dit efter alla sjukdomsveckor. Nåja, trevligt var det ju ändå och vem vet, vi kanske kan lyckas ta oss dit nästa vecka också. Glada är vi i alla fall, att den finns, regnbågsöppnis.

"En helt annan kille!"

Det är Liten det! Pedagogen (ok, jag vill egentligen säga fröken, men känner att jag måste vara korrekt, lärare som jag är) som inte sett Liten på ett tag pga sjukdom (Litens) och semester (hennes) uttalade dessa ord när jag hämtade Liten idag. Han hade t.o.m lämnat biltorget ett tav och ägnat sig åt skokastning. Äntligen!